Artikel från Finansdepartementet

En sund amorteringskultur och finansiell stabilitet ska värnas – vägen framåt för regelverket

Publicerad 29 november 2024

Att ta ett bolån ger nya möjligheter i livet för många. Men det innebär risker för den enskilde om skuldbördan visar sig vara för tung, och risker för ekonomin som helhet om många hushåll har stora skulder. En sund amorteringskultur och finansiell stabilitet ska värnas.

Därför är det bra att det finns regler som gör att låntagare amorterar och begränsar hur mycket man kan belåna en bostad. Det bidrar till att hålla tillbaka skuldsättningen vilket är till gagn för den enskilde och för ekonomin som helhet. Det var bra att Finansinspektionen drev på för hårdare krav, när ränteläget för några år sedan var på historiskt låga nivåer och bostadspriserna steg snabbt.

Att utforma regler som motverkar hög skuldsättning är ingen lätt uppgift. Regler kan få oönskade effekter som delvis motverkar deras syfte. Amorteringskrav och bolånetak får dessutom fördelningspolitiska konsekvenser, när köpkraft på bostadsmarknaden fördelas om från de som träffas av reglerna till förmån för andra som tack vare mer pengar hemifrån, eller längre tid på bostadsmarknaden, undgår begränsningarna. Politiken behöver se till helheten och bedöma vad som är väl avvägt. Andra länder brottas med liknande utmaningar och lösningarna ser olika ut. Ett exempel är lån där amorteringarna ökar efter hand, så kallade annuitetslån. Då fördelas de sammanlagda amorteringarna över tid på ett sätt som kan stämma bättre överens med återbetalningsförmågan.

Det är bra att den som har lån amorterar. Det är också bra att man kan pausa amorteringarna vid exempelvis sjukdom eller arbetslöshet, eller i en djup lågkonjunktur. Men möjligheten till sådana undantag gör att hushållen lånar mer och amorterar mindre. Här behöver man göra en avvägning. Om regleringarna är alltför fyrkantiga riskerar de att göra mer skada än nytta.

Det skärpta amorteringskravet får som följd att småbarnsföräldrar kan behöva amortera tre procent om året, just när hushållskassan ska räcka till blöjor, barnvagn och ett till sovrum. Det skärpta kravet kan också få som följd att pensionärer med en lågt belånad bostad men också låg pension kan behöva göra stora amorteringar om de behöver låna till en renovering.

Nyligen presenterades en utredning om amorteringskrav och bolånetak. De som utrett frågan är två välmeriterade nationalekonomer samt en tidigare generaldirektör för Finansinspektionen som varit med och infört en del av reglerna. De belyser viktiga frågor. Kan man motivera så pass långtgående krav med att det stärker konsumentskyddet? Ger även de tuffaste delarna av regelverket verkligen en samhällsnytta som uppväger bördan på den enskilde? Nej, menar utredarna. Det är frågeställningar som är betjänta av en grundlig utredning, för att slå vakt om en amorteringskultur med krav som upplevs som väl avvägda och därför legitima.

Vad gäller bolånetaket så är det inte, som man skulle kunna tro, ett lånetak, utan endast en begränsning för hur mycket man får låna med din bostad som säkerhet. Många rundar därför bolånetaket genom att toppa upp bolånet med ett lån utan säkerhet, så kallade blancolån. Sådana lån är dyrare för den som lånar och mer riskfyllda för den som lånar ut pengarna.

Blancolån har vuxit kraftigt sedan bolånetak och amorteringskrav infördes. Nu trycks den utvecklingen tillbaka med en rad förslag från regeringen. Det handlar om regler för hur hög ränta man får ta ut på konsumentkrediter och hur hög totalkostnaden får vara. Det handlar också om krav på snabblåneföretag att ha tillstånd som bank eller kreditmarknadsföretag om de ska fortsätta ge ut lån. Därtill handlar det om att ta bort ränteavdrag för blancolån. Det är reformer som minskar överskuldsättningen. Men för den som tänkt ta blancolån för att komma runt bolånetaket blir det lite svårare. Här finns en helhet att se till.

Det är också bra om den som lånar har en tillgänglig sparbuffert, det ger motståndskraft om man får ekonomiska problem. Men högt ställda krav på egen insats och amorteringar leder till mindre av annat sparande. Den som binder upp allt sitt sparande i bostaden riskerar att stå sämre rustad att hantera ekonomiska problem. Även här måste man göra en avvägning.

Utredarna konstaterar att det är fortsatt motiverat att ha ett amorteringskrav och ett bolånetak, men att delar av regelverken har negativa effekter och är alltför långtgående sett till syftet. Därför anser utredarna att det skärpta amorteringskravet borde skrotas och bolånetaket höjas från 85 till 90 procent.

Utredarnas rekommendationer går dock längre, och omfattar även det första amorteringskravet som infördes 2016. Det kravet är inte lika ifrågasatt, samtidigt som det påverkar fler låntagare. Här kan man fråga sig om argumenten väger lika tungt. Att göra stora förändringar av regelverken innebär ju också en risk. Förändringarna påverkar både bolån och bostadspriser. Gör man stora lättnader kan även effekterna bli stora, vilket delvis skulle motverka syftet. Det är viktigt att beakta i en miljö med snabbt sjunkande bolåneräntor – en utveckling som underlättar för många som redan tagit bolån, men sannolikt också kommer att bidra till högre bostadspriser. Sammantaget talar detta för försiktighet. Låntagarbaserade åtgärder är en del av en större verktygslåda för att värna finansiell stabilitet. Det är viktigt att även de övriga verktygen har kraft och att ansvaret för dessa fördelas rätt.

På många håll i landet är bostäder dyra. Den avgörande långsiktiga lösningen på det problemet är att göra det enklare och billigare att bygga fler nya bostäder i Sverige. Detta finns också på regeringens agenda.

Niklas Wykman Finansmarknadsminister