Artikel från Finansdepartementet

De förhandlar om EU:s långtidsbudget

Publicerad 08 maj 2019

Modern, tydligare och enklare var några av de ledord som EU-kommissionen använde när förslaget till EU:s långtidsbudget för 2021–2027 lades fram i maj 2018. Nu har förhandlingarna kommit en bit på väg. Anna Zeidler och Cornelius Raapke-Eckert på Sveriges EU-representation är regeringens förhandlare och är insatta i läget.

2019 är budgetförhandlarnas år

– Vi har verkligen tur som jobbar här på EU-representationen just nu för det här är väldigt roligt att få arbeta med. Budgeten är ju avgörande eftersom den handlar om vad EU faktiskt ska göra, säger Cornelius Raapke-Eckert. Kollegan Anna Zeidler håller med.

De är utsända från Finansdepartementet och företräder regeringen i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget för 2021–2027. Nästan varje vecka träffar de företrädare för alla andra medlemsländer i en särskild arbetsgrupp för att förhandla på en instruktion från Regeringskansliet.

Att hålla ihop budgetarbetet på EU-representationen och att informera om processen är också en viktig del av Anna och Cornelius uppdrag.

– Eftersom budgeten styr så mycket av det EU gör så berörs de allra flesta som arbetar med förhandlingar här på EU-representationen på ett eller annat sätt, förklarar Cornelius och tillägger att i regeringskansliet är det statsrådsberedningen, alltså statsministerns och EU-ministerns kansli, som har ansvar för den övergripande samordningen. 

Första tiden handlade om analys

Under första månaderna efter att EU-kommissionen presenterat förslaget handlade arbetet om att analysera och fullt ut förstå förslagets alla delar och detaljer.

–Då lade vi mycket tid på att ställa frågor till EU-kommissionen för att vara säkra på att vi fullt ut förstått alla detaljer i förslaget. Trots att det ännu inte var fråga om riktiga förhandlingar så lyste både Sveriges och andra länders ståndpunkter igenom redan då, reflekterar Anna Zeidler.

Förhandlingen har därefter varit inriktad på att ta fram ett förhandlingsdokument som ska ligga till grund för en slutlig uppgörelse av budgetramen.

På EU-ministrarnas möten

Sedan i höstas har EU-ministrarna debatterat budgetförslaget i rådet för allmänna frågor. Där är det EU-minister Hans Dahlgren som för regeringens talan. I debatterna syns de stora skillnaderna i positioner tydligt. Det handlar framför allt om budgetens totala storlek, om vissa prioriteringar, om rabatterna på medlemsavgiften samt om det nya förslaget till skydd av rättsstatens principer, konditionalitet.

– Men samtidigt som länderna har en bit kvar till att komma överens i flera delar kan vi konstatera att det finns en stark uppslutning bakom förslaget om att minst 25 procent av hela budgeten på olika sätt ska bidra till miljö och klimat. Det, och att hela långtidsbudgeten ska vara förenlig med Parisavtalets målsättningar är en ståndpunkt som regeringen driver hårt, säger Cornelius Raapke-Eckert.

Enklare struktur

Regeringen är positiv till att EU-kommissionen föreslagit en budget som jämfört med tidigare har en enklare struktur och som med nya rubriker tydligt speglar den politiska utvecklingen. Det gäller exempelvis migration och gränsförvaltning liksom, naturresurser och miljö samt säkerhet och försvar. Regeringen stödjer även EU-kommissionens förslag för att skydda rättsstatens principer.

– Den betyder att medlemsländer som inte respekterar rättsstatens principer kan få sitt finansiella stöd från EU indraget. Regeringen verkar också för att de länder som inte tar ansvar inom migrationsområdet inte ska få stöd på samma sätt som idag berättar Anna Zeidler.

Brexiteffekten har blivit en knäckfråga

Regeringen är däremot kritisk till EU-budgetens totala föreslagna storlek på knappt 1100 miljarder euro i 2018-års fasta priser. Utgångpunkten för regeringen är att budgeten totalt sett bör minska eftersom Storbritannien lämnar EU.

– Många politikområden påverkas av brexit och budgeten är inget undantag. Med färre medlemmar i EU minskar antalet länder som bidrar och därför anser regeringen att de totala utgifterna också bör minska. Storbritannien är dessutom en av de största nettobidragsgivarna till budgeten, förklarar Anna Zeidler.

Alternativet till att minska budgeten är att de medlemsländer som är kvar betalar in mer till EU.

–Men det går helt emot regeringens linje som är att den svenska medlemsavgiften till EU ska hållas nere. Hur brexit ska få påverka budgetens storlek har under förhandlingarna visat sig vara en knäckfråga, säger Cornelius Raapke -Eckert.

Regeringen driver också att budgetens största utgiftsområden, det vill säga jordbrukspolitik och sammanhållningspolitik (regionalpolitiken), ska minska till förmån för mer moderna satsningar inom innovation, forskning, migration och säkerhet.

– Även här har medlemsländerna skilda ståndpunkter. Och det gäller också för de så kallade rabatterna på medlemsavgiften som flera länder, däribland Sverige har, förklarar Cornelius Raapke-Eckert.

Stämningen i förhandlingsrummet

Trots skilda positioner är stämningen i förhandlingsrummet god, tycker Anna Zeidler.

– Men det är utanför förhandlingsrummet som den viktigaste delen av arbetet sker, kanske främst genom det nära samarbetet som Sverige har med andra nettobidragsgivare till budgeten. Vi träffar bland annat våra kollegor från Danmark, Finland, Holland och Tyskland flera gånger i veckan och vi känner varandra relativt väl säger Anna.
Cornelius Raapke-Eckert berättar att förväntningarna på dem liksom deras EU-kollegor är stora. Förväntningarna handlar då naturligtvis om att de ska förmedla sitt lands prioriteringar på ett så övertygande sätt som möjligt.

– Det är tydligt att det är en förhandling där ingen vill göra minsta felsteg. I situationer där man ensam ska försöka säga raka motsatsen till vad fler än 20 medlemsstater har sagt minuterna innan får man naturligtvis ta sig i kragen. Jag brukar påminna mig själv om att det trots allt är Sveriges regering som tycker detta och att Sveriges röst definitivt måste beaktas, säger Cornelius Raapke-Eckert.

Europeiska rådet slutförhandlar

Det finns inget fastslaget datum för när budgeten måste vara klar och överenskommen. Målet är att en slutförhandling av budgetramen kan ske när EU-ländernas stats- och regeringschefer träffas vid något av höstens två toppmöten i oktober eller i december. Det är även möjligt att en slutlig överenskommelse sker först under 2020. Därefter ska Europaparlamentet överenskommelsen.

Anna Zeidler och Cornelius Raapke-Eckert för regeringens talan i förhandlingarna i Bryssel om EU:s långtidsbudget. Här reflekterar de över sitt inte helt enkla uppdrag att se till att förhandlingarna går i den riktning regeringen önskar. Foto: Sveriges EU-representation

Producerat av EU-representationen