Kulturmiljöns mångfald

Lagens rubrik ändras till kulturmiljölagen. I lagens inledande bestämmelser tydliggörs lagens syfte och termen kulturminnesvård ersätts av den modernare termen kulturmiljöarbete. Språket meänkieli ska omnämnas i hänsynsregeln om god ortnamnssed.

Ett förtydligande införs i lagen, som innebär att en lämning som kan antas ha tillkommit eller, i fråga om fartygslämning, förlist 1850 eller senare inte omfattas av den allmänna definitionen av fornlämningsbegreppet.

Länsstyrelsen föreslås dock genom beslut i det enskilda fallet få förklara en sådan lämning för fornlämning om det finns särskilda skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde.

Även hundraårsgränsen för fornfynd, som när de hittas inte påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med denna (s.k. lösfynd) ersätts med ett krav på att föremålet ska kunna antas vara från tiden före 1850.
Regelverket om metallsökare förtydligas så att det står i överensstämmelse med EU-rätten och samtidigt ger ett rimligt skydd för kulturarvet.

Det s.k. märklighetsrekvisitet, kvalifikationsgrunden för byggnadsminnesförklaring, ersätts av ett krav på att byggnaden, antingen enskilt eller som en del av ett bebyggelseområde, ska ha ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.

Vissa förtydliganden och ändringar av redaktionell karaktär samt språkliga moderniseringar av lagtexten görs.

I lagrådsremissen föreslås också en ändring i arkivlagen (1990:782). Ett normgivningsbemyndigande införs som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om att vissa kommunala arkivmyndigheter får fullgöra arkivuppgifter avseende handlingar från statliga myndigheter och sådana organ som står under tillsyn av den statliga arkivmyndigheten.

Ändringarna i lagen om kulturminnen m.m. och de följdändringar som föreslås i övriga lagar föreslås träda i kraft den 1 januari 2014. Ändringarna i arkivlagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2013