Bortförda barn

Hjälp från UD när ett barn förs bort

UD kan kontaktas både när det gäller barn som förts bort från Sverige och när barn olovligen förts från ett annat land till Sverige.

Informationsmaterial: Barn som olovligen förs bort eller kvarhålls i ett annat land

Du kan läsa mer om hur du ska göra om du behöver hjälp från UD på sidan

Ansökningsformulär, fullmakter och anvisningar

Vårdnadstvister i länder som har tillträtt Haagkonventionen

Om ett barn förts till något av de länder som Sverige har avtal med så kan Utrikesdepartementet hjälpa till med att försöka återföra barnet. Detsamma gäller om ett barn olovligen förts till Sverige från ett annat land. UD kan kontaktas både när det gäller barn som förts bort från Sverige och när barn förts från ett annat land till Sverige utan båda vårdnadshavarnas tillstånd.

När det gäller länder som har undertecknat Haagkonventionen finns det goda möjligheter att barnet kan återvända till sitt hemland. Men man bör vara medveten om att frågan om återförande ska avgöras i domstol om en frivillig lösning inte kan nås. En domstolsprocess kan ta tid och den utländska domstolen kan under vissa förutsättningar avslå ansökan. Någon garanti för att barnet kommer att återföras finns alltså inte, även om huvudregeln enligt konventionerna är att ett återförande ska ske så snart som möjligt.

En domstolsprocess innebär även kostnader för sökanden, framförallt i form av advokatarvoden. För information om bidrag till rättshjälp, kontakta Rättshjälpsmyndigheten.

Vårdnadstvister i länder som inte har tillträtt Haagkonventionen

Det är oftast betydligt svårare att få tillbaka ett barn som förts till ett land som inte är med i Haagkonventionen.

Eftersom det inte finns något regelverk att luta sig mot gäller lagstiftningen i det andra landet fullt ut. UD kan ändå ge viss hjälp till den drabbade föräldern, som en serviceåtgärd. Det kan bland annat handla om att finna en lokal advokat som kan driva ärendet i nationell domstol i det andra landet, eller att ge hjälp med att t. ex. utfärda av svenskt pass, när det är lagligen möjligt.

Det är inte ovanligt att ärenden av detta slag tar mycket lång tid att lösa. UD har inga maktmedel till sitt förfogande i dessa ärenden och kan därför aldrig bidra till en lösning i strid med andra länders lagstiftning eller domstolsbeslut. Det finns ett flertal ärenden som inte har nått någon lösning flera år efter det olovliga bortförandet.

Umgänge

I vissa fall kan man ansöka om rätt till umgänge med sitt barn som
befinner sig utomlands. Det finns olika regelverk som gäller för en sådan ansökan är. Vilket regelverk som används beror på i vilket land barnet befinner sig. De olika regelverken är följande:

1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn

Bryssel II-förordningen (EU) 2019/1111

1996 års Haagkonvention om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer

De här avtalen gör att det under vissa förutsättningar är möjligt att i ett annat land åberopa ett svenskt vårdnadsavgörande.

De nordiska länderna

I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge finns bestämmelser i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap och lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens områdeEnligt dessa erkänns en dom eller ett beslut som tagits i något av de nordiska länderna och den kan också verkställas där. I Finland gäller i första hand Bryssel II-förordningen och i andra hand 1977 års lag.

Särskilda bestämmelser för Danmark

I förhållande till Danmark gäller Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap samt, lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.

För vidare information, bland annat om behörig myndighet, se Europeiska kommissionens hemsida.

Inom EU: Bryssel II-förordningen

Inom EU finns en förordning om domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, umgänge samt återförande av barn, "Bryssel II-förordningen". Förordningen är direkt tillämplig för alla EU:s medlemsstater utom Danmark.

Förfarandet vid erkännande och verkställighet av domar i mål om umgänge och återförande av barn har förenklats i Bryssel II-förordningen. Om ursprungsdomstolen har utfärdat ett intyg på att vissa processuella krav är uppfyllda (t.ex. delgivning och möjlighet för part och barn att yttra sig), är domen direkt verkställbar i ett annat EU-land (utom Danmark).

Domstolen ska automatiskt utfärda intyget om ärendet har internationell anknytning. Om det inte sker ska domstolen utfärda intyget efter ansökan av part.

Utrikesdepartementet är svensk centralmyndighet för Bryssel II-förordningen. Ansökningar och meddelanden bör ändå skickas direkt till behörig myndighet, om möjligt. Ansökningsformulär finns under länken ansökningsformulär.

Domstol avgör om en utländsk dom ska gälla i Sverige

Ansökan om verkställighet av domar i mål om umgänge och återförande av barn prövas i Sverige av allmän domstol (tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen). Eftersom förfarandet lyder under det verkställande landets nationella lagstiftning, i detta fall Sverige, innebär det att även de grunder för vägran av återförande som finns i detta lands lagstiftning prövas. Det betyder att svensk lagstiftning kan medge att domen inte ska gälla i Sverige. En ansökan om verkställighet leder alltså inte alltid till framgång, även om huvudregeln är att beslutet ska verkställas.

Barnets bästa

Av FN:s barnkonvention från 1989 framgår att det är barnets bästa som bör stå i centrum i frågor som gäller barn. Barnkonventionen är ett av de viktigaste dokumenten för att ta tillvara barnens rättigheter. I konventionens artikel 11 sägs att medlemsländerna ska bekämpa att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i ett annat land än hemlandet.