Tal av Pål Jonson

Försvarsminister Pål Jonsons tal vid arméns 500-årsjubileum

Publicerad 29 maj 2023

Gärdet, 27 maj 2023.

Det talade ordet gäller.

Arméchefen, generaler, amiraler, soldater, mina damer och herrar.

I 500 år har den svenska Armén varit en självklar del av vårt land och en av Sveriges främsta institutioner. När ”16 smocke män” samlades i Dalarna 1521 var det grunden inte bara för Vasaloppet utan även för Livgardet och den svenska armén. 1523 blev den svenska armén en egen institution. 500 år senare kan nog både Armén och Vasaloppet beskrivas som institutionaliserade delar av vårt land.

Jag kommer inte att fördjupa mig mer i historia annat än att konstatera att Arméns historia i hög grad är en reflektion av Sveriges historia i alla de svängningar som skett genom de senaste 500 åren.

Detta gäller även vår nutid. 

Att stå här idag på denna plats som också spelat en viktig roll i Arméns och Sveriges historia är speciellt. Gärdet liksom en rad olika övnings- och samlingsområden runtom i Sverige binder Armén till landet, de institutioner och de människor som Armén tjänar. 

Detta band är starkt än i dag vilket visas av det intresse och den debatt som fortfarande blossar upp så snart det antyds förändringar av grundorganisationen. 

Självklart kan man ha olika syn på detta men det är ett faktum att var Armens regementen är lokaliserade är något som berör och engagerar många människor. Det är också något som visar på att bandet mellan Armén och det svenska folket fortsatt är starkt.

Armén har liksom Försvarsmakten i stort genomgått stora förändringar. Värnplikten har införts, lagts vilande och återaktiverats. Förmågan att utbilda och strida med större förband återtas dagligen på regementen runtom landet. 

Först ”förmåga att strida i brigadsram” sedan brigadförmåga sedan brigader. Vi talar åter i termer av brigader och fristående förband, fältförband och territoriella förband. 

Infanteriet är återupprättat. 

Vi har kommit en lång väg och när vi nu rör vi oss från brigad till division så gör vi det tillsammans med andra länder. Även om internationellt samarbete länge varit en viktig del av det svenska försvarets vardag så går vi nu mot ett fullt medlemskap i Nato med försvarsgarantier och gemensam försvarsplanering som grund. Det är ett stort steg och det är ett viktigt steg för Sveriges säkerhet. 

Jag är helt säker på att den svenska Armén är väl rustad för att ta sig an detta. Jag blundar inte för att det finns utmaningar inom Armén men samtidigt vet jag att det i Armén finns extremt kompetent personal, såväl anställd som totalförsvarspliktig. Arméns krigsförband kommer att stärka Nato och bidra till vår och våra allierades säkerhet. Det är en viktig och banbrytande resa som vi nu gör tillsammans.

Vi gör den resan mot en tragisk bakgrund med ett fullskaligt krig som rasar i Europa. Ryssland har påbörjat ett oförsvarbart, olagligt och oprovocerat krig mot Ukraina.

Ett krig som också visar på varför vi behöver ett starkt försvar och en stark Armé. Uttrycket ”varje land har en armé, sin egen eller någon annans” gäller än. Kriget i Ukraina visar också på betydelsen av att försvaret är förankrat hos befolkningen. Utan försvarsvilja spelar avancerade vapen föga roll. På samma sätt visar kriget att kvantitet är en kvalitet i sig själv.

Försvarsmakten och Armén har och fortsätter lämna ett mycket starkt och omfattande stöd till Ukraina. En del kan sägas, annat inte, men låt mig här och nu att Sveriges stöd är omfattande och mycket uppskattat. 

Jag kom hem från Ukraina i morse och kan intyga att både president Zelenskyj och försvarsminister Reznikov uttryckte djup uppskattning för det svenska militära stödet till Ukraina. 

Jag är som försvarsminister stolt men framförallt djupt tacksam för det starka stöd i olika former som den svenska armén har lämnat till Ukraina.  

Låt mig också säga några ord om arméchefen generalmajor Karl Engelbrektsson. Karl är ett utmärkt exempel på den kvarlevande viktiga kunskapen i Armén, som jag talade om tidigare. 

Som Arméchef har Karl varit central för att återskapa Arméns förmåga. Under hans ledarskap skapades en tydlig målbild som senare fastställdes i Försvarsbeslutet 2020. Att ha en tydlig målbild som fokuserade på högre förband i samverkan nationellt och internationellt var och är en viktig framgångsfaktor. 

Karls oslagbara internationella kontaktnät och djupa hängivenhet att stärka armén har gjort honom till en lysande arméchef i en svår tid för vår säkerhet. 

Varmt tack för dina insatser Karl!

Arméns resa är dock inte klar. Hårt arbete kvarstår. En tydligare förbandsomsättning, bättre tillgänglighet på den materiel som vi har, ordning och reda på den personliga utrustningen med mera är frågor som behöver åtgärdas. Detta samtidigt som nya avancerade system som till exempel patrullrobotar och raketartilleri behöver prövas och införas. 

I boken Vår Armé från 1965 beskrivs hur 

”Problemet i en tid av explosionsartad militärteknisk utveckling är ju att på en gång säkerställa, att vår krigsmateriel är så modern som möjligt och att leveranser av den sker på ett sådant sätt att krigsberedskapen ständigt är den högsta möjliga.” 

Detta känner vi igen! Rätt materiel i rätt mängder och på rätt plats är ingen ny utmaning, men vi har kommit en bra bit på vägen. Armén har de senaste åren visat prov på snabb omställning till expansion och tillväxt. 

Armén har under 500 år varit en stabil garant för vårt lands säkerhet och som löpande anpassat sig till förändringar i vår omvärld. 

Med det vill jag bara tacka och gratulera Armén, och all dess personal för allt de gör för att varje dag utbilda våra krigsförband och lösa allt som det innebär att vara i beredskap – varje dag. 

Tack!