Anförande av justitie- och inrikesminister Morgan Johansson på 112-dagen 2022

Publicerad

Stockholm, 11 februari 2022

Det talade ordet gäller

Tack för möjligheten att vara här och säga några ord om kriminalpolitiken i allmänhet men också särskilt riktat till er som jobbar i blåljusverksamheterna och varje dag, precis som rikspolischefen nu alldeles nyss lyfte fram, gör ett fantastiskt bra jobb för att öka tryggheten och säkerheten i Sverige.

Jag kanske ska börja i den änden och rikta mig speciellt till SOS Alarm som ju är huvudarrangör för det här evenemanget, och säga det att jag besökte ju er för några år sedan när jag var inrikesminister tidigare, vid ett tidigare tillfälle, och jag fick då en fin inblick i hur ni jobbar i vardagen på ett sätt som ju betyder oerhört mycket för människor i en situation då man allra, allra mest behöver det. Ni gör ett väldigt fint, fantastiskt arbete varenda dag, för medborgarnas trygghet i de mest akuta situationer när man allra mest behöver en trygg röst när man kanske är som allra mest utsatt och ni är med och räddar liv varje dag, det ska ni ha ett mycket stort tack för, och samtidigt så vet jag ju också att ni har som organisation har haft det svårt under den sista tiden, många sjukskrivningar, väldigt många larm och jag vet mycket väl om hur den situationen ser ut. Vi har ju satt av ökade resurser på senare år till SOS Alarm, men vi tittar naturligtvis också på er situation nu när vi tittar på ändringsbudgeten framöver.

Det så här långt, sen så tänkte jag att jag skulle nämna några ord om kriminalpolitiken i stort och var vi står just nu och vad våra prioriteringar är framöver. Vi har ju från regeringens sida två priori teringar när det gäller kriminalpolitiken. Den ena är gängkriminaliteten och den är ju väldigt omdiskuterad i samhället och den ska jag återkomma till. Men det andra är mäns våld mot kvinnor och för oss är det väldigt viktigt att lyfta fram att de här två prioriteringarna är likvärdiga för regeringen.

Vi har ett 34-punktsprogram riktat mot gängkriminaliteten som vi nu rullar ut efter hand. Vi har ett 40-punktsprogram riktat mot våld mot kvinnor som vi då också rullar ut nu efter hand. Det senaste vi gjorde på den sidan – jag ska inleda lite med just det temat – det är att vi drev, nu vid årsskiftet igenom ett antal viktiga lagstiftningsreformer på den sidan. Vi höjde till exempel straffen för brott mot kvinnofridslagstiftningen. Vi gjorde det lättare att sätta fotboja på förföljande män. Vi gjorde det lättare att porta våldsamma män från den gemen samma bostaden med det kontaktförbud som i dag finns. Vi höjde också straffen för brott mot kontaktförbuden. Vi har hört rikspolischefen berätta en hel del om de satsningar som görs på polisen i stort, men jag vill då när det gäller den här delen också lyfta fram att polisen ju också har gjort en särskild satsning mot särskilt utsatta brottsoffer och där är just våld mot kvinnor och barn och också hedersrelaterat våld är en del i det. Polisen har rekryterat 350 särskilda utredare som är specifikt utsedda och har den kompetens man behöver för att kunna driva de här förundersökningarna framåt med effektivitet. Vi har sett till att kvinnojourerna nu har mer pengar än vad man någonsin har haft tidigare. Och vi kommer att gå vidare med ytterligare lagförslag just när det gäller den här delen.

En sån del är sexualbrotten. För några år sedan så införde vi ju samtyckeslagstiftningen som var en oerhört viktig reform när det gäller sexualbrotten, som ju bygger på den, kan man tycka, ganska självklara utgångspunkten att sex ska vara frivilligt och om det inte är det, då är det ett brott. Det här innebar när vi genomförde den här reformen att vi faktiskt fick en stor effekt när det gäller antalet åtal och antalet fällande domar. Faktum är att antalet åtal för våldtäkt ökade med 80 procent efter att vi genomförde samtyckeslagstiftningen, antalet fällande domar ökade med inte mindre än 75 procent. Nu går vi vidare med det här under våren, här kommer vi att presentera ytterligare förslag när det gäller sexualbrottslagstiftningen, bland annat en straffskärpning för våldtäkt men också några andra utav sexualbrotten.

Men vi ser också över, som ett led i det här 40-punktsprogrammet när det gäller mäns våld mot kvinnor, umgängesreglerna, när det gäller rätten till umgänge med gemensamma barn. Enligt min uppfattning så är ju en våldsam man inte bara en dålig make, utan han är ju också en dålig pappa. Och det måste man förstå, och inget barn ska behöva träffa sin förövare, utan, sen får man vara pappa hur mycket man vill, men jag ser ju då också att vi har situationer där, oftast män, har slagit både barn och sin före detta fru eller sin sambo och betett sig så illa att kvinnor och barn har varit till och med tvungna att fly hemmet och kanske befinna sig, bosätta sig på ett skyddat boende, men där det ändå finns ett beslut i botten om att den här våldsamme mannen har umgängesrätt med barnen, och att man därmed, på något sätt, trots från det skyddade boendet då kvinnan tvingas på något sätt upprätthålla den där umgängesrätten. Jag tycker inte alls att det är en självklarhet detta, utan här måste vi se till att förtydliga och skärpa lagstiftningen därför att om en man har betett sig så här illa, då har han ju svikit den främsta plikt som en pappa faktiskt har och det är att ge sina barn en trygg uppväxt. Sen är det naturligtvis så att alla förstås kan ändra sig, man kan bättra sig, men jag tror att samhället måste vara väldigt tydligt här, och lagstiftningen måste vara tydlig: har man betett sig så illa mot sin familj och mot sina barn, ja då har man till slut försuttit sin chans att, åtminstone under lång tid, kunna få umgänge med barnen, och då måste lagstiftningen i den fråga vara tydlig där. Så här gör vi en lagöversyn på just den sidan.

När jag så här inledningsvis väljer att lyfta fram just den här frågan så kanske många upplever det som en utvikning, men för mig är det viktigt att markera att vi har två starka prioriteringar och det ena handlar som sagt om våldet mot kvinnor och barn och det andra handlar om gängkriminaliteten. På sitt sätt så hänger de också kanske ihop på många sätt. Därför att det är klart att ett barn som växer upp med våld i hemmet präglas ju av det, får lära sig eller får uppleva eller får kanske inpräntat i sig att våld på något sätt är legitimt, ett legitimt sätt att reagera på alla motgångar och ta ut frustrationen på andra. På det sättet kan det mycket väl finnas en koppling, ibland i vart fall mellan detta och gängkriminaliteten som jag då tänkte gå över till och säga några ord om.

Gängkriminaliteten är ju som alla vet ett stort samhällsproblem, särskilt i de utsatta bostadsområdena där ändå ofta en förhållandevis liten grupp av individer kan förpesta tillvaron för 10 000-tals invånare, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt. Jag besöker ofta de utsatta områdena och frågar då hur stora grupper pratar vi om av de som är de mest brottsutsatta individerna. Det kan handla om ett hundratal eller kanske ett par hundra i ett bostadsområde där det kanske bor 30 000 eller ibland ännu fler. Men den här, förhållandevis ändå lilla grupp kan ju ställa till oerhört stora problem och, som sagt, förpesta tillvaron för resten av hela bostadsområdet. För mig så är det här en väldigt stark klassfråga. De som bor i de utsatta bostadsområdena, det är vanliga löntagare, det är vanliga arbetare, det är ofta yrken, där man har jobbat i sektorer, där man har varit med om att ta Sverige genom pandemikrisen, som under de här sista två åren har gjort ett fantastiskt fint arbete i den delen. De ska inte behöva vara rädda för några självutnämnda kungar i kvarteret som springer runt med skyddsväst, med vapen, som hotar folk, som trakasserar folk, som säljer narkotika och som bär sig åt. De här individerna som bär sig åt på det sättet, där kan det från samhällets sida inte råda några som helst tveksamheter kring hur vi ska agera. De ska bara låsas in, de ska dömas, de ska in på långa fängelsestraff. Därför att när de här gängen beter sig som de gör, då kan samhället inte backa undan, tvärtom – samhället måste i det läget ta ett steg framåt, och rättsväsendet måste visa vem det är som bestämmer. Och de människor som bor i de utsatta områdena de har samma rätt till trygghet och säkerhet som alla andra i Sverige och därför så måste de brottsbekämpande myndigheterna fortsätta att mobilisera där. Och här gör ju polisen ett bra jobb på väldigt, väldigt många håll i dag och man kommer att kunna göra ett ännu bättre arbete ju mer resurser och ju mer verktyg som polis och åklagare nu får.

Det finns de som tror att den här gängkriminaliteten, att det startade i Sverige för några år sedan, att det är så att säga något nytt fenomen. Det där är ju helt fel. Den här utvecklingen har vi sett i Sverige under ganska lång tid, den drog i gång för ganska länge sedan. Och jag kan faktiskt nästan peka ut ett konkret årtal, för, höll jag på att säga, jag var med, eller jag minns i all fall en situation och ett läge där det här, att man kan säga att nu var det som någonting nytt kom till Sverige och som någonting nytt startade. Jag är ju uppväxt i nordvästra Skåne: Ängelholm, Höganäs, Helsingborg. Det är liksom min trakt, det är där jag har mina rötter. Och jag minns mycket väl när Hell's Angels och Bandidos en gång etablerade sig just här, i nordvästra Skåne. Det var första etableringen i Sverige som de gjorde – 1993. Och det var två små orter. Det var Hasslarp och det var Kattarp, två stycken ganska små byar i nordvästra Skåne. Hasslarp känner jag mycket väl till, min pappa var plåtslagare och jobbade av och till på sockerbruket i Hasslarp, och Kattarp, där mina kusiner bodde. Här var det så att säga de två första platserna som de här kriminella MC-gängen etablerade sig på. Och det tog naturligtvis inte lång tid innan de började bekämpa varandra. Och det var ju automatvapen redan då, det var handgranater redan då, det var pansarskott som man hade lyckats komma över genom att bryta sig in i en militär vapenkassun. Det där borde naturligtvis samhället ha reagerat på redan då med kraft, och kvävt det här i sin linda. Men det är bara att konstatera att det skedde inte, utan tvärtom var det så att de här gängen fick fortsätta att växa, de fick fortsätta att rota sig, de fick fortsätta att sprida sig. Från de här MC-gängen så fick vi så smångingom andra gäng, en del som bildades på fängelserna, men annars inte minst gäng i förorterna efter hand som åren gick.

När vi kom tillbaka i regeringsställning 2014, då hade vi ju sett det här och då bestämde vi oss att nu måste vi lägga om politiken i en helt annan riktning av vad som tidigare hade förts. Så fort vi hade klarat upp budgetunderskottet som vi ju fick ärva av den tidigare regeringen så gick vi in för att påbörja de här stora satsningarna på rättsväsendet och det började framförallt med polisen i det första skedet. Vi startade två nya polisutbildningar, en i Borås och en i Malmö. Vi har just nu 3 000 i polisutbildning, det är det högsta antalet någonsin och vi kunde anställa 600 nya poliser nu här i januari som har gått ut från sin utbildning. Det innebär faktiskt att i januari 2022 så har vi all time high när det gäller antalet poliser i Sverige, vi har nu 21 929. Och det är en effekt av att fler utbildas, färre slutar och fler återrekryteras också, alltså återvänder igen till yrket efter att kanske ha varit på andra arbetsplatser under en tid. I år så kommer vi också, om alla prognoser slår in och det ser ut att kunna göra det, att kunna notera att vi också går till en situation där vi också har fler poliser per invånare i Sverige än någonsin. Hittills har vi kunnat hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen, men från och med i år så kommer vi också att ha fler poliser per invånare än någonsin. Också det naturligtvis ett tecken på att någonting händer. Fler unga, välutbildade poliser med klipp i steget som är redo att ge sig ut och börja jaga bovar. Det är fantastiskt roligt att se och att varje gång man får besöka de utbildningsorterna som nu är på plats. Det tar säkert lite tid för de nya poliserna att komma in i yrket och att lära sig av sina äldre kolleger och allt detta men jag är övertygad om att det kommer att bli bra och jag ser hur Polismyndigheten tar emot de här nya poliserna med stor entusiasm.

Så där har vi den delen, alltså den kraftiga utbyggnaden av polisen, vilket ju då också har tarvat en hel del resurser och ser jag på tioårsperioden från 2014 till 2025, ja då ökar faktiskt polisens anslag från lite drygt 20 miljarder per år upp till nästan 40 miljarder per år. Alltså det är nästan så att vi fördubblar polisens anslag på den här tio-elvaårsperioden, vilket ju bara det är fantastiskt.

Så där har vi polissatsningarna och sedan så har vi ju då ovanpå det alla de straffskärpningar som vi har genomfört och som vi är i färd med att fortsätta att genomföra. Vi har skärpt straffen på så gott som alla våldsbrott. Vi har skärpt straffen för de grova vapenbrotten så att det numera är så att om man går hemifrån med ett vapen som man inte har rätt till att äga och inneha, ja då är risken stor att man inte kommer hem igen på åtminstone två år, därför att nu häktas man i väntan på rättegång och därefter är minimistraffen två års fängelse. Vi har skärpt straffen för de allvarliga narkotikabrotten också på en lång rad andra ställen. Vi har också skärpt straffen för de som ger sig på blåljuspersonal i ett utryckningsskede, poliser till exempel, ambulanspersonal, räddningstjänsten. För att ger man sig på de som ska hjälpa samhället och medborgarna, ja då ska lagstiftaren se väldigt strängt på det. Därför har vi ett nytt straff för det vi kallar blåljussabotage. I straffskalan kan man gå ända upp till livstids fängelse. Det här har också fått genomslag totalt sett i domstolarna. 2020 så dömde svenska domstolar ut 11 500 fängelseår sammanlagt. Det är en ökning med 40 procent på tre år. Domstolarna dömer fler och de dömer ut hårdare straff än tidigare och då på de här 11 500 åren, där är inte ens livstidsstraffen eller de som döms till det inräknade, för där vet man ju inte i slutänden hur många år som det kommer att bli.

Så där kommer det att fortsätta nu under våren. Vi kommer att fortsätta att lansera nya initiativ efter hand. Jag skulle tro att jag kommer nog att ha nästan en presskonferens i veckan. Vi har haft det nu sedan årsskiftet där vi lanserar nya initiativ framöver. Den här veckan har vi haft två presskonferenser med två nya inititiativ. Dels i onsdags, då jag presenterade straffskärpningar när det gäller brott mot knivlagen, och sedan en pressträff i dag där min kollega Anders Ygeman presenterade nya regler för utvisning på grund av brott, som gör att vi nu kraftigt ökar möjligheterna att utvisa de som har begått brott i Sverige och som inte är svenska medborgare. Där går vi också skarpt fram, med båda de här lagförslagen till riksdagen under våren.

Och sen kommer nya initiativ löpande och jag skulle kanske vilja peka ut tre saker som nu kommer under våren, eller under det här året, som är stora på just gängkriminalitetens område. Det ena handlar om ett paket som handlar om att bryta tystnadskulturen, där vi nu går fram med förslag om att etablera ett system för kronvittnen i Sverige, så att fler ska kunna berätta om, inte bara vad de själva har gjort, utan också vad andra i gänget har gjort, och på det sättet ska de kunna få en straffreduktion för det, så det kommer att löna sig på ett annat sätt att samarbeta med de brottsbekämpande myndigheterna än vad det har gjort tidigare. Dessutom i det paketet kommer vi också att kraftigt skärpa straffet för övergrepp i rättssak, därför att vi anser att när man ger sig på målsäganden, vittnen och andra i rättsväsendet, ja då ger man sig på inte bara de som personer utan då ger man sig på rättsväsendet som sådant och försöker förstöra rättsväsendets och rättsstatens möjligheter att komma tillrätta med brott och det måste lagstiftaren se strängt på och därför kommer vi också att skärpa straffen för övergrepp i rättssak. Så det är det ena stora initiativet som kommer.

Det andra stora initiativet det handlar just om straffrätten för gängrelaterade brott. Här har vi i botten en utredning som kom i somras, där man har lagt en rad förslag för att skärpa straffen för gängrelaterade brott. Det handlar till exempel om narkotikaförsäljning, det handlar till exempel om rekrytering av unga till kriminalitet ett särskilt brott när det gäller det. Det handlar också om att öka möjligheterna till häktning för andra brott – jag nämnde detta med det grova vapenbrottet men nu vill vi följa upp att öka möjligheterna för häktning också när det gäller rån och när det gäller grov utpressning och ett antal andra brott också. Det här är en stor insats, när vi går fram med den då vet vi att då är det såpass många som kommer att påverkas av detta så att vi behöver också fortsätta utbyggnaden av Kriminalvården, så vi behöver sätta av lite drygt en halv miljard till till Kriminalvården för att kunna bygga ut häkten och anstaltsplatser för att kunna möta de skärpningarna. Så det är andra stora initiativet.

Och sen finns det tredje stora initiativet som också kommer under året och det är att gå på pengarna. Att se till att utveckla möjligheterna att beslagta de kriminellas brottsvinster. Och då handlar det om allting. Det handlar om kontanter, det handlar om bilar, det handlar om märkeskläder, det handlar om smycken, det handlar om klockor, det handlar om alla de tillgångar som de kan ha tillgodogjort sig genom brott. Här har vi då ett lagförslag i botten som, en utredning i botten som kraftigt ökar våra möjligheter till detta. Också det jobbar vi med nu och kommer att kunna gå till riksdagen med. Och då är det så att då behöver man inte alltid kunna knyta det till ett speciellt brott utan då räcker det, då kommer det att bli mycket lättare att kunna ta de här kriminellas tillgångar. Har man två Ferraribilar i garaget och inga inkomster som man kan redovisa från de senaste åren och rör sig i kriminella kretsar, ja då kommer möjligheterna för samhället att beslagta de här bilarna, och kanske annat också, att öka kraftigt med det här nya lagförslaget. Så det gör vi, straffrätten bygger vi ut på det sättet.

Dessutom så bygger vi ut polisens verktyg kraftigt. Det här innebär bland annat att vi kommer att fortsätta på den stora utbyggnad av kamerabevakningen som vi redan har inlett. Vi har ungefär 400 kameror på plats nu i Sverige. Det är en utveckling som har gått ganska snabbt de senaste åren, och då talar vi om fasta kameror framför allt på brottsutsatta platser, till exempel för att kunna störa ut narkotikaförsäljning. Nu går vi fram med mer pengar till detta och det innebär att polisen kommer att kunna sätta upp fyra gånger så många kameror. Alltså från ungefär 400 kameror upp till 1 600 kameror de kommande åren. Dessutom kommer vi att bygga ut och öka satsningarna på polisens uniformskameror. Ni vet de kameror som många poliser i dag är utrustade med för att kunna följa vad som händer och också kunna använda det här senare i rättegångar. Det finns 1 500 sådana uniformskameror nu, det kommer att byggas ut och bli ungefär 13 000. Därför sätter vi då av de här särskilt avsatta pengarna till detta.

Allra sist då så vill jag då bara säga att vi har som sagt genomfört allt detta och vi kommer att fortsätta att bygga ut både polisens och myndigheternas möjligheter till brottsbekämpning på det här sättet. Men om vi verkligen ska kunna klara av att rycka upp den här typen av kriminalitet med rötterna, ja då räcker det inte med all den här brottsbekämpningen utan då måste vi också bli mycket tydligare på att faktiskt se till att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Och då handlar det om att göra stora satsningar på socialtjänsten, på skolan och på fritidsverksamheten. Och där vet jag att kommunsektorn har stora resurser till sitt förfogande nu, med överskott i mångmiljardklassen, så det finns inga ursäkter längre för att kunna göra det.

Med det sagt då alltså att se till att fortsätta bygga ut rättsväsendet och de brottsbekämpande möjligheterna och samtidigt förebygga brott, så vill jag än en gång tacka alla ni som jobbar i rättsväsendet, i blåljusverksamheten och hjälper människor i deras vardag – ni gör ett fantastiskt fint arbete. Och med det, tack för mig och för det här inlägget.