Innehållet publicerades under perioden 9 juli 2021 och 30 november 2021

Anförande av utrikesminister Ann Linde vid UD:s folkrättsdag 2021

Publicerad

Anförande av utrikesminister Ann Linde vid UD:s folkrättsdag 2021 i Stockholm den 1 oktober 2021. Det talade ordet gäller.

Välkomna till UD:s folkrättsdag! Förra året fick folkrättsdagen ställas in på grund av pandemin och jag hade hoppats att vi alla hade kunnat ses fysiskt idag men vi är inte riktigt där ännu. Det är i alla fall glädjande att se ett stort intresse av att delta digitalt och även ett särskilt varmt välkomnande till våra paneldeltagare som vi har kunnat bjuda in fysiskt. Det är viktigt och värdefullt för oss att kunna samla interna och externa deltagare för samtal om aktuella folkrättsliga teman.

Folkrätten ska vara ryggraden i det internationella samarbetet. En regelbaserad världsordning och ett starkt multilateralt samarbete förblir grundbultar för svensk utrikespolitik.

Folkrättens regler erbjuder en struktur för samarbete om skydd för klimatet, global handel, skydd för krigens offer, ansvarsutkrävande genom internationella brottmålsdomstolen ICC och fredlig konfliktlösning, för att nämna några områden. I förlängningen utgör folkrätten grunden för en världsordning där regler och avtal går före den starkes rätt och det ligger i Sveriges intresse.

Sverige är i år ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa – OSSE. Vi steg in i den rollen väl medvetna om vilka utmaningar vi stod inför. Kriser, hot och konflikter – nya som gamla – fortsätter att utmana internationell fred och säkerhet. Men OSSE har verktyg för att utkräva ansvar och verka för konfliktlösning. Som världens största regionala säkerhetsorganisation har OSSE en unik möjlighet att skapa säkerhet i vår region.

Vägledande för Sveriges ordförandeskap är att gå ”back to basics”; till de grundläggande regler och principer som OSSE grundades på – med utgångspunkt i folkrätten, inklusive FN-stadgan. Territoriell integritet och gränsers okränkbarhet, förbudet mot våldsanvändning samt staters rätt att självständigt göra utrikes- och säkerhetspolitiska vägval utan andra länders påverkan utgör hörnstenar i denna ordning. Därutöver har OSSE en bred definition av säkerhet, som inkluderar vikten av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är säkerställandet av just dessa åtaganden, som är min högsta prioritet som ordförande i OSSE. Vi har också löpande betonat vikten av ett starkt rättighetsskydd och behovet av en fri opinionsbildning runtom regionen, med en mångfald av starka och oberoende medier. Här spelar OSSE:s autonoma institutioner som arbetar med demokrati, mänskliga rättigheter inklusive mediefrihet samt rättsstatens principer, en nyckelroll.

Temat för årets folkrättsdag är ”Folkrätten och pandemin”. I samband med pandemibekämpningen har en rad folkrättsliga frågeställningar aktualiserats - och vikten av att stärka det internationella samarbetet har blivit ännu tydligare.

Vi har bevittnat hur pandemin har förvärrat trenden med demokratisk tillbakagång och bristande respekt för mänskliga rättigheter på olika håll i världen. Det rör sig inte minst om inskränkningar i lagstiftande församlingars befogenheter och begränsningar av civilsamhällets och oberoende mediers möjligheter att verka.

För att motverka de auktoritära systemens framflyttningar stärkte Sverige redan innan pandemin arbetet med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i världen genom demokratisatsningen - ”Drive for Democracy”.

Sverige spelar en central roll i att, tillsammans med likasinnade, försöka motverka att den demokratiska tillbakagången och det internationella samfundets Covid 19-respons får allvarliga och bestående konsekvenser för kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Detta arbete innefattar att stärka kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, driva på för ekonomiska rättigheter och politiskt inflytande, och verka för en eliminering av allt sexuellt och könsrelaterat våld. Sverige var med och drev den särskilda resolution om pandemins konsekvenser för kvinnor och flickor som antogs av generalförsamlingen i december 2020.

Samtidigt som det globala samhället fortfarande kämpar med återhämtningen från pandemin finns det en unik möjlighet att utveckla sätt att rätta till strukturell ojämställdhet mellan könen. Detta inkluderar att utnyttja erfarenheterna från pandemin där otaliga kvinnor har spelat, och fortsätter att spela, viktiga ledarroller där de lotsar sina samhällen genom krisen. Att stärka och formellt erkänna kvinnligt ledarskap, såväl i fredstid som i kris och konflikt, diskuterade jag under förra veckan i New York.

Nya hot har dykt upp, inte minst på nätet, där desinformation och andra slags påverkanskampanjer hotar grunden i det öppna samhället. Sveriges prioritet är alltjämt respekt för fria dataflöden och ett internet där mänskliga rättigheter och rättsstatens principer respekteras, en linje som dessvärre möter allt hårdare motstånd i världen. För oss är det självklart att respekten för folkrätten ska upprätthållas också i digitala miljöer. I Sverige, liksom i flera andra stater, pågår nu ett arbete med att presentera en mer detaljerad beskrivning om hur folkrätten är tillämplig i cyberrymden.

Inom ramen för Folkrätts- och nedrustningsdelegationen resulterade det fortsatta arbetet med frågan om autonoma vapensystem, LAWS, i en viktig rapport som överlämnades i mars i år.

Pandemin har inneburit att det även i öppna samhällen varit nödvändigt med inskränkningar för att hindra smittspridningen. Allvaret i den globala folkhälsosituationen har i vissa fall påkallat legitima sådana åtgärder från stater, såsom begränsningar i mötesfriheten.

Det är dock viktigt att inskränkningar i alla lägen är förenliga med folkrättens krav. Åtgärderna måste vara nödvändiga, ändamålsenliga och proportionerliga. Med andra ord måste de vara ägnade att hantera det specifika hotet som pandemin utgör och inte förbli permanenta. Annars riskerar våra demokratiska standarder att förskjutas. Det internationella samfundet har en central roll i att övervaka detta och den svenska regeringen har inom ramen för såväl FN, EU, Europarådet och OSSE bidragit till flera olika initiativ och diskussioner kring situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i skuggan av pandemin.

Det finns även andra folkrättsliga frågeställningar som pandemin har belyst. Vem bär egentligen ansvaret för en global smittspridning, och är det möjligt att utkräva ansvar under folkrätten? Vilket ansvar har till exempel stater att vidta positiva åtgärder för att begränsa smittspridningen inom sitt territorium? Dessa frågor är komplexa, och väcker centrala folkrättsliga frågeställningar men det står tydligt att samarbetet mellan stater är centralt för att undvika gränsöverskridande negativa effekter. 

Från regeringens sida har vi från första början betonat vikten av att en internationell oberoende undersökning genomförs för att få kunskap om coronavirusets ursprung och spridning. Det är även viktigt att hela det internationella handhavandet av pandemin belyses och utreds.

Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser kanske inte i första hand förknippas med globala kriser, men dess tillämpning och efterlevnad har i högsta grad berört UD och våra utlandsmyndigheter under pandemin. De restriktioner som införts i olika länder har utmanat diplomaters okränkbarhet och rörelsefrihet, i vissa fall i strid med Wienkonventionen. Vi har arbetat för att säkerställa att detta viktiga folkrättsliga regelverk inte urholkas.

Under pandemin har pågående väpnade konflikter fortsatt samtidigt som nya blossat upp. Den internationella humanitära rättens regler har fått stor relevans och två frågor som blivit särskilt aktuella i ljuset av pandemin är humanitärt tillträde samt skydd av sjuk- och hälsovård under väpnad konflikt.

Jag hade glädjen att, tillsammans med Internationella Rödakorskommitténs ordförande Peter Maurer, i mars i år vara med och lansera den handbok om skydd av sjukvård som kommittén har tagit fram med svenskt stöd. Handboken syftar till att sprida goda exempel och konkret vägledning för väpnade styrkor, försvarsmakter och andra aktörer och verkar för att förbättra skyddet för hälso- och sjukvårdspersonal i samband med väpnad konflikt. Detta har länge varit prioriterade frågor för Sverige och vi har i multilaterala fora genomgående verkat för att den internationella humanitära rätten följs för att skydda civila från de värsta konsekvenserna av väpnade konflikter.

Sverige välkomnade därför FN:s generalsekreterare António Guterres vädjan förra sommaren om en resolution med krav på eldupphör i samtliga världens konflikter med anledning av coronapandemin. Säkerhetsrådet antog senare en resolution i vilken stridande parter världen över uppmanas att lägga ned sina vapen för att säkerställa att humanitär hjälp når fram till människor i väpnade konflikter. Sverige står bakom detta och andra initiativ i syfte att begränsa pandemins inverkan på världens mest utsatta befolkningar. Vi måste fortsätta investera i det multilaterala systemet för att bygga säkra och öppna samhällen.

Situationen på många håll i världen är alltjämt bekymmersam. Inte minst i Jemen, norra Etiopien, och i Nagorno-Karabach har vi under det senaste året bevittnat väpnade konflikter som gett upphov till akuta humanitära kriser. Rysslands illegala annektering av Krim kvarstår. Repressionen i Belarus tilltar. Den allvarliga situationen i Afghanistan riskerar att hota 20 års landvinningar för mänskliga rättigheter, jämställdhet och utveckling i landet. Det urskillningslösa våldet mot civila i Myanmar sedan militärkuppen den 1 februari måste upphöra och valresultatet från förra året respekteras. Miljontals människor befinner sig i humanitär nöd till följd av den allvarliga säkerhetssituationen i kombination med den pågående pandemin. Diskrimineringen av folkgruppen rohingyer, vars existens fortsatt förnekas av militärjuntan, måste upphöra. I alla dessa situationer ser vi hur folkrättsliga regler ignoreras och hur i vissa fall allvarliga internationella brott begås.

Trots ökande polarisering i världspolitiken måste det internationella samfundets ansvar för fred och säkerhet runtom i världen upprätthållas. I Jemen försöker vi genom samtal med konfliktens parter stödja FN:s medling och jag har själv besökt landet två gånger för detta. Sverige står återkommande medvärd för FN:s humanitära givarkonferens för Jemen – i samband med FN:s generalförsamlingsvecka höll vi ett humanitärt högnivåmöte som samlade in över 600 miljoner dollar till den humanitära responsen.

Från svenskt håll uppmanar vi genomgående och konsekvent till skydd av civila, säkerställande av humanitärt tillträde samt full respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, liksom återhållsamhet, deskalering och fredlig lösning.

Men ansvarsutkrävande är också en oundgänglig del av den internationella rättsordningen. Vi har konsekvent gett vårt stöd för den Internationella brottmålsdomstolen, också när dess integritet och oberoende angripits. ICC möjliggör åtal för allvarliga internationella brott när berörda stater inte vill eller kan åtala. När ICC saknar jurisdiktion eller dess domsrätt blockeras i FN:s säkerhetsråd kan nationell lagföring i andra länder vara en väg framåt för att bryta straffriheten. Svenska åklagare har under lång tid utmärkt sig internationellt och Sverige var t.ex. först med fällande domar för krigsförbrytelser i Syrien baserat på principen om universell jurisdiktion. Vi stöder också bevisinsamlingsmekanismer i Syrien, Irak och Myanmar som gör viktiga bidrag i kampen mot straffrihet.

Sverige arbetar även för ansvarsutkrävande med anledning av nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet PS752 i januari 2020. Länderna med förolyckade; Kanada, Storbritannien, Ukraina och Sverige, har länge samarbetat i frågan. Vårt fokus just nu är att få igång förhandlingar med Iran. I dessa förväntar vi oss att Iran svarar på alla våra frågor om vad som låg bakom nedskjutningen och ber om ursäkt. Vi vill också att de anhöriga får ersättning.

Sveriges röst i världen är tydlig: Vi står för en regelbaserad världsordning. Folkrätten utgör kompassen för fred, trygghet och välstånd. Med de multilaterala institutionerna som verktyg; FN, EU, Europarådet, OSSE och tillsammans med våra nordiska grannar, ska vi, Sverige, fortsätta mobilisera för en trygg, jämställd och öppen värld.