Sanktioner om kärnteknik - Iran

Bakgrund till sanktionerna

Bakgrunden till de kärntekniska sanktionerna mot Iran var misstankar om att Iran bygger upp en kapacitet att utveckla kärnvapen. Misstankarna och Irans bristfälliga samarbete med det internationella atomenergiorganet (IAEA) ledde till att FN:s säkerhetsråd från och med 2006 antog flera resolutioner med beslut om allt mer omfattande sanktioner mot Iran.

De flesta av de införda sanktionerna har varit tvingande för FN:s medlemsstater. För att genomföra dem i EU har Europeiska unionens råd antagit gemensamma ståndpunkter och rådsbeslut (ursprungligen gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP med flera efterföljande kompletteringar) som följt säkerhetsrådets resolutioner, men också förtydligat eller skärpt sanktionerna. Säkerhetsrådsresolution 1929 (2010) genomfördes av EU via rådsbeslut 2010/413/GUSP från den 26 juli 2010, som dessutom inkorporerade alla tidigare sanktionsbeslut från unionen och därför upphävde de gamla ståndpunkter och beslut som gällt. Beslutet skärpte också EU:s sanktioner mot Iran utöver vad som stipulerats i säkerhetsrådsresolutionen. Därefter skärpte EU flera gånger sanktionerna ytterligare, inklusive på energi- och finansområdena. Den fullständiga listan av EU:s rådsbeslut och förordningar återfinns via EU Sanctions Map och EUR-Lex (länkar nedan).

Den 14 juli 2015 nådde Iran och Frankrike, Storbritannien, Tyskland, USA, Kina och Ryssland en överenskommelse om en gemensam övergripande handlingsplan (Joint Comprehensive Plan of Action, JCPOA) om Irans kärntekniska program. Den övergripande handlingsplanen innebär att Iran kraftigt begränsar sitt kärntekniska program och tillåter ingående inspektioner av IAEA, i utbyte mot att vissa sanktioner suspenderas och vissa övriga sanktioner justeras, bl.a. genom att tillståndsförfaranden etableras för sådant som tidigare fallit under totalförbud. Den 20 juli 2015 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2231 (2015), som föreskriver åtgärder i enlighet med vad som överenskommits. EU antog den 18 oktober 2015 rådsbeslut 2015/1863 och rådsförordning (EU) nr 2015/1861 om sanktionslättnader i enlighet med JCPOA och säkerhetsrådsresolution 2231. Samtidigt antogs rådets genomförandeförordning (EU) nr 2015/1862 som innebar relativt omfattande avlistningar av både personer och enheter med anledning av de nya sanktionslättnaderna.

Enligt JCPOA och rådsbeslut 2015/1863 skulle sanktionsändringarna tillämpas först efter att IAEA har verifierat att Iran levt upp till sina åtaganden. Så skedde den 16 januari 2016, när IAEA presenterade en rapport om Irans åtgärder efter JCPOA. FN upphävde vissa av sina kärnteknikrelaterade restriktiva åtgärder i enlighet med vad som fastställdes i resolution 2231 (2015). Därmed har också omfattande suspenderingar och ändringar av EU:s sanktioner mot Iran genomförts. Enligt JCPOA kommer ytterligare sanktionslättnader att genomföras åtta respektive tio år efter överenskommelsens ikraftträdande, det vill säga år 2023 och 2025.

Mindre uppdateringar av sanktionerna har därefter genomförts, se förteckning om rådsbeslut och förordningar nedan.

Den 8 maj 2018 meddelade USA att man avsåg utträda JCPOA och ensidigt återinföra de sanktioner som tidigare lyfts med anledning av överenskommelsen. USA:s sanktioner återinfördes i ett första steg den 7 augusti och i ett andra steg den 5 november 2018.

Den 7 augusti trädde kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1100 i kraft. Genom denna ändrades bilagan till rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (den s k blockeringsförordningen). Blockeringsförordningen är tillämplig med avseende på den lagstiftning som nämns i dess bilaga och som för närvarande består av USA:s lagstiftning om sanktioner avseende Iran och Kuba. Mer information om blockeringsförordningen och den vägledning som publicerats om tillämpningen av vissa bestämmelser i blockeringsförordningen finns via länk nedan.

• Updated Blocking Statute in support of Iran nuclear deal
• Questions and Answers: adoption of update of the Blocking Statute

Beskrivning av sanktionerna

Nedan följer en introduktion till de olika typerna av sanktioner om kärnteknik som för närvarande gäller mot Iran. Genom att klicka på rubriken till respektive sanktionstyp (till vänster på denna sida) får man fram en förenklad beskrivning av var och en av dessa sanktioner.

Sanktionerna bestäms i allt väsentligt av rättsakter som antagits av EU:s ministerråd och finns numera i rådsbeslut 413/2010/GUSP med efterföljande ändringar samt rådsförordning (EU) nr 267/2012, även denna med efterföljande ändringar. I varje avsnitt anges i vilken artikel som sanktionerna beskrivs närmare. De ändringar som vidtagits efterhand gör att den ursprungliga lydelsen av en viss artikel i de båda grundläggande rättsakterna kan ha ersatts eller kompletterats, varför man alltid måste kontrollera också efterföljande rättsakter för att vara säker på den nu gällande lydelsen. Det bör beaktas att sanktionsregimen efter implementeringen av JCPOA den 16 januari 2016 är väsentligt ändrad. Dokumenten kan laddas ned längst ned på denna sida.

Man bör observera att ett antal viktiga definitioner som påverkar tolkningen av de artiklar i det följande som handlar om förbud, restriktioner eller övervakning enligt olika sanktionstyper återfinns i artikel 1 i rådsförordning (EU) nr 267/2012. Bl.a. finns där en brett formulerad definition av vad som ska förstås med "iransk person, enhet eller organisation", som är det begrepp som de flesta förbuden anknyter till.

De förbud och påbud som gäller enligt sanktionerna kompletteras i flertalet fall av ett förbud mot att uppsåtligen medverka till att kringgå dem. Detta förbud återfinns samlat i artikel 41 i EU-förordningen 267/2012.

Under varje typ av sanktion anges vilken svensk myndighet som har utsetts till så kallad behörig myndighet enligt rådsförordningen ovan eller som på annat sätt ansvarar för det aktuella sakområdet och sanktionens genomförande i Sverige. En förteckning över vilka de ansvariga myndigheterna är finns under rubriken "Ansvariga svenska myndigheter". Det är i första hand till dessa myndigheter man bör vända sig med frågor om hur respektive regel ska förstås och hur de tillämpas i Sverige.

Sanktioner om kärnteknik mot Iran

• Vapenembargo
• Frysning av tillgångar och förbud mot tillhandahållande av tillgångar
• Reserestriktioner
• Inspektioner av den iranska transportsektorn i vissa fall (luft- och sjöfart).

Export- och importrestriktioner med tillhörande förbud och tillståndskrav för vissa produkter och tjänster:

• Tillståndskrav för produkter och tjänster med anknytning till kärnmaterial.
• Tillståndskrav för produkter med dubbla användningsområden (PDA)
• Förbud mot export m.m. av produkter med anknytning till missilteknologi
• Tillståndskrav för vissa metaller
• Tillståndskrav för viss programvara

Relevanta EU-dokument

Vänligen se EU Sanctions Map och EUR-lex (se länkar nedan) för uppdaterad information om gällande rättsakter.

Ansvariga svenska myndigheter

Nedan listas de svenska myndigheter som har utsetts till behöriga myndigheter för sanktioner mot Iran enligt rådsförordningen (EU) nr 267/2012 genom att till exempel behandla tillstånds- och dispensansökningar. Även myndigheter som på annat sätt ansvarar för frågor som rör vissa sanktionstyper anges.

I frågor om tillståndsprövningen avseende produkter med dubbla användningsområden och anslutande tjänster är antingen Inspektionen för strategiska produkter (ISP) eller Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) huvudansvarig myndighet, beroende på vilken produkt det rör sig om. I övrigt ansvarar respektive myndighet för sina ansvarsområden enligt nedan.

Inspektionen för strategiska produkter

ISP:s uppdrag begränsas till tillståndsprövning relaterad till export, import m.m. (och anslutande tjänster) av varor och teknik som finns i bilaga I till förordningen till den del dessa upptas i del 2 i de förteckningar som hålls av gruppen av länder som levererar kärnmaterial (NSG). Uppdraget omfattar inte de kärnämnen och materiel m.m. som upptas i kategori 0 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användnings­områden. ISP ansvar även för frågor om tillståndsgivning som rör avtal avseende vissa kommersiella verksamheter och som inte avser uranbrytning eller produktion av kärnämnen i del 1 i NSG.

ISP är vidare ansvarig myndighet för frågor om tillståndsgivning relaterad till export m.m. av produkter (och anslutande tjänster) som inte återfinns i någon av exportkontrollregimerna som gäller kärnteknik och missilteknik men som eventuellt anses kunna bidra till aktiviteter som står i strid med JCPOA.

ISP kan ge tillstånd till frigörande eller tillgängliggörande av vissa frysta tillgångar tillhörande vissa personer, enheter eller organ för att täcka extraordinära kostnader. ISP kan även ge tillstånd till frigörande eller tillgängliggörande av vissa tillgångar som är nödvändiga för verksamhet som har direkt samband med sådan aktivitet där ISP ansvarar för tillståndsgivning enligt ovan.

ISP ansvarar för frågor om tillståndsgivning som rör export m.m. samt tekniskt bistånd eller finansiering för viss programvara för att integrera industriella processer respektive grafit och andra angivna metaller.

ISP är även huvudansvarig myndighet för frågor om vapenembargot.

Strålsäkerhetsmyndigheten

SSM:s uppdrag begränsas till tillståndsprövning relaterad till varor och teknik (och anslutande tjänster) som finns i bilaga I till förordningen till den del dessa upptas i del 1 i de förteckningar som hålls av gruppen av länder som levererar kärnmaterial. SSM ansvarar även för tillståndsprövningen rörande de kärnämnen och materiel m.m. som är produkter med dubbla användningsområden enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskaps­ordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden och som upptas i kategori 0.

SSM ansvarar för frågor om tillståndsgivning som rör avtal om uranbrytning, avtal rörande produktion eller användning av kärnämnen i del 1 i NSG.

SSM är även ansvarig myndighet för tillståndsgivning till sådana undantag från frysningsbestämmelserna som är relaterade till verksamheter med direkt anknytning till vissa lättvattenreaktorer i Iran eller är relaterade till vissa civila kärntekniska samarbetsprojekt.

SSM kan vidare ge tillstånd till frigörande eller tillgängliggörande av vissa tillgångar som är nödvändiga för verksamhet som har direkt samband med sådan aktivitet där SSM ansvarar för tillståndsgivning enligt ovan eller annan verksamhet på kärnkraftsområdet enligt JCPOA.

Övriga ansvariga myndigheter

Reserestriktionerna tillämpas av Migrationsverket och Sveriges utlandsmyndigheter.

Tullverket ansvarar för att kontrollera att förhandstillstånd är meddelade vid import. Tullverket är även ansvarig myndighet för frågor som rör de regler som gäller summariska deklarationer och tulldeklarationer.

Finansinspektionen har till uppgift att ta emot information rörande frysta konton och andra uppgifter från bankerna, samt att vidarebefordra informationen till Kommissionen.

Försäkringskassan är bemyndigad att bevilja undantag för att frigöra frysta tillgångar för privatpersoner för att t ex bestrida nödvändiga utgifter för att tillgodose grundläggande behov.

Länkar till de aktuella myndigheterna finns längre ner på sidan.