Hoppa till huvudinnehåll

Om statliga kreditgarantier till elproducenter

Publicerad

Regeringen har beslutat att ställa ut 250 miljarder kronor i kreditgarantier till elproducenter som är knutna till Nasdaq Clearing AB, där transaktioner med så kallade elderivat sker i Sverige men också i de övriga nordisk respektive de baltiska länderna. Elderivat är ett finansiellt instrument som elproducenter handlar med för att prissäkra framtida elleveranser.

Nasdaq Clearing utgör en så kallad central motpart på derivatmarknaden, det vill säga en aktör som går in som mellanhand mellan köpare och säljare för att hantera risker kopplade till handeln. Företag som handlar med elderivat måste ställa en säkerhet gentemot Nasdaq Clearing, det kallas för ett marginalsäkerhetskrav. Förenklat innebär det att bolaget måste ha en ekonomisk buffert för att kunna täcka förluster som uppstår när elderivaten sjunker i värde, vilket i praktiken sker när priset på el stiger.

I normala fall fungerar systemet väl men när priset på el stiger så snabbt och kraftigt som just nu ökar även marginalsäkerhetskraven markant. Det har lett till en akut likviditetsbrist för många elproducenter, även för de som i grunden är solida. Om företagen saknar tillräckligt med likvida medel för att möta säkerhetskravet riskerar de att hamna i teknisk konkurs. I ett sådant läge kan förluster spilla över på Nasdaq Clearing och i förlängningen även till andra marknader och orsaka störningar i det finansiella systemet, både i Sverige och i våra nordiska och baltiska grannländer. De statliga kreditgarantierna syftar till att förebygga en sådan situation. 

Riksgäldskontoret är den myndighet som har ansvar för att ställa ut kreditgarantierna. Garantin innebär att staten står för 80 procent av eventuella förluster i en kredit och banken resterande 20 procent. För att beviljas kreditgarantier måste företagen uppfylla ett antal krav, bland annat får företaget inte vara i ekonomiska svårigheter i övrigt. Företaget får heller inte besluta om nya bonusar eller dela ut vinst till aktieägare under lånets löptid.

Att staten ställer ut kreditgarantier innebär i sig inte någon kostnad för skattebetalarna, utan kostnaden uppstår först om ett företag inte kan betala tillbaka lånet och garantierna infrias. Riksgäldskontoret tar ut en marknadsmässig avgift för garantin som ska spegla risken att lånet inte betalas tillbaka.

 

Laddar...