Republiken Kosovo

Den svenska regeringen fattade den 4 mars 2008 beslut om att erkänna Republiken Kosovo som en självständig stat med en av det internationella samfundet tills vidare övervakad självständighet.

Sveriges förbindelser med Kosovo

Kosovo är fortsatt ett av de oroligaste områdena i västra Balkanregionen och därför föremål för stort svenskt engagemang. Engagemanget tar sig uttryck både i form av utvecklingssamarbete och som trupp- och personalbidrag till den internationella närvaron i Kosovo, bland annat NATO:s KFOR-insats, EU:s krishanteringsinsats och OSSE:s närvaro. De politiska relationerna kanaliseras främst genom EU och FN.

Det svenska utvecklingssamarbetet via Sida uppgår årligen till cirka 80 miljoner kronor och fokus ligger på ett långsiktigt utvecklingssamarbete i form av institutionsuppbyggnad. Handelsutbytet mellan Sverige och Kosovo är mycket litet, och består av några enstaka investeringar av svenska företag. Exportkrediter utgår inte för handel med Kosovo.

Sverige har tagit emot ett stort antal flyktingar från Kosovo sedan början av 1990-talet. Ett förhållandevis stort antal asylsökande från området söker sig fortfarande till Sverige trots att asylskäl som regel inte föreligger.

Kosovo idag

Kosovo är ett av de fattigaste områdena i Europa med omstridd status vilket bidrar till en oviss politisk framtid. EU kommer under de kommande åren ta på sig ett allt större engagemang Kosovo framförallt genom den nya civila insatsen EULEX. Kosovo omfattas av det särskilda åtagande som EU gjort om Balkanländernas EU-perspektiv och ingår, liksom övriga länder på Västra Balkan, som del av Europeiska Kommissionens finansiella stöd IPA (Instrument for Pre-accession Assistance).

Kosovo utropar självständighet

Den 17 februari antog parlamentet i Kosovo en deklaration om att utropa självständighet. Vid möte den 18 februari, dagen efter självständighetsdeklarationen, enades EU utrikesministrar kring en text som möjliggör för EU:s medlemsstater att var för sig, i enlighet med nationell praxis och internationell rätt, besluta om deras förbindelser med Kosovo.

EU:s utrikesministrar tog särskilt fasta på Kosovos försäkran att etablera en demokratisk och multietnisk stat som säkerställer minoriteternas rättigheter, skydd av kulturarv samt accepterar fortsatt internationell övervakning av Kosovo. Utrikesministrarna konstaterade vidare att den internationella närvaron i Kosovo vilar på FN:s säkerhetsrådsresolution 1244. Mot bakgrund av konflikterna under 1990-talet som ledde till Jugoslaviens sönderfall och den därpå följande långa perioden av internationellt styre av Kosovo underströk EU också att Kosovo utgör ett unikt fall som inte kan anses ha någon prejudikatsverkan.

Kosovos självständighetsförklaring kommer efter flera års resultatlösa internationella ansträngningar att nå en överenskommelse mellan Pristina och Belgrad. Oenigheten i säkerhetsrådet kvarstår också om det förslag till statuslösning som utarbetats. Regeringen beklagar att ingen överenskommelse eller enighet i FN:s säkerhetsråd kunnat nås.

Europa bär ett särskilt ansvar för den fortsatta utvecklingen i Kosovo. EU står berett att stödja och övervaka Kosovos utveckling mot ett modernt rättssamhälle bl.a. genom att inrätta EU:s hittills största civila insats, EULEX Kosovo, som kommer att bestå av upp till 2200 utsända personer. EU bidrar därutöver till den politiska utvecklingen i Kosovo genom en särskild EU-representant i Pristina liksom att i övrigt stödja den internationella civila närvaron. EU har också genom kommissionen åtagit sig att bidra till Kosovos ekonomiska och politiska utveckling genom ett omfattande finansiellt stöd. Ett mödosamt arbete inleds nu att bygga en kosovarisk stat som möter internationella krav. En stor utmaning kommer att vara att stärka det regionala samarbetet, vilket är en förutsättning för försoning och ekonomisk tillväxt i Kosovo.

Sverige är en av de absolut största bidragsgivarna till Kosovo och regionen i stort. Sverige planerar att ge ett större bidrag till EULEX Kosovo. Sverige kommer också fortsatt att bidra med svenskt trupp till den Nato-ledda militära närvaron KFOR. Sverige kommer även fortsättningsvis att ha ett omfattande bilateralt utvecklingssamarbete med Kosovo.

Kort historisk bakgrund

I den socialistiska federativa republiken Jugoslavien tillhörde Kosovo delrepubliken Serbien, men åtnjöt genom 1974 års konstitution status som autonom provins. I Kosovo bodde en stor albansk minoritet med annat språk och annan kultur än den serbiska majoriteten i Serbien.

Motsättningarna mellan de båda befolkningsgrupperna har sedan länge präglat Kosovos historia. År 1989 fråntogs Kosovo sin autonoma status och de serbiska myndigheterna bedrev en politik som innebar kränkningar av kosovoalbanernas frihet och mänskliga rättigheter. Under flera år bedrevs en pacifistisk motståndsrörelse mot det serbiska styret, där parallellstrukturer etablerades bland annat för kosovoalbanernas skolgång och sjukvård. År 1996 inledde kosovoalbanerna en väpnad kamp, som efter gensvar från serbiska myndigheter eskalerade till inbördeskrig. Ett fredsavtal nåddes först i juni 1999 efter att Nato-ledda bombanfall mot Serbien genomförts.

Kosovo blev 1999 ett FN-protektorat, och styrdes av United Nations Interim Administration in Kosovo (UNMIK) som etablerades genom säkerhetsrådets resolution 1244. Inom ramen för UNMIK finns utöver administrativ personal även internationell polis med exekutiva befogenheter. Nato bidrar med säkerhetsnärvaro genom KFOR.

Den 17 februari antog parlamentet i Kosovo en deklaration om att utropa självständighet. Sverige erkände Kosovo som självständig stat den 4 mars 2008. Självständigheten är tillsvidare övervakad av det internationella samfundet.