Moldavien

Sveriges med förbindelser Moldaviens

Sveriges samarbete med Moldavien inriktar sig på att stödja en utveckling som grundar sig på demokrati, marknadsekonomi och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige inledde utvecklingssamarbetet med Moldavien redan 1996, och i mars 2007 antogs den senaste fyraåriga samarbetsstrategin med landet, som syftar till att stödja Moldaviens närmande till EU. Insatserna fokuseras på att främja god och demokratisk samhällsstyrning, att stärka konkurrenskraften på landsbygden samt att minska sårbarheten på energiområdet. Vid sidan om USA är Sverige största bilaterala givare i Moldavien.

Handeln mellan Sverige och Moldavien är begränsad men långsamt ökande. Sveriges export till landet uppgick till 66 miljoner kronor och importen till 39 miljoner kronor under 2006. Den svenska importen från Moldavien utgörs till stor del av textilprodukter.

Sverige har inte någon ambassad i landet - istället är Sveriges ambassad i Bukarest sidoackrediterad till Moldavien och svenska tjänstemän från Sida är stationerade vid ett sektionskontor i Chisinau. Sedan 2006 har Moldavien en ambassad i Stockholm och det finns en ömsesidig vilja till att öka den politiska dialogen. Biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Moldavien i mars 2007 och Moldaviens president Vladimir Voronin gjorde ett besök i Sverige månaden efter.

Moldavien idag

Den 23 maj 1991, i samband med Sovjetunionens upplösning, förklarade sig Moldavien självständigt. Med ett nytt parlament och en ny konstitution 1994 styrdes Moldavien under en period av liberalt inriktade regeringar. Uteblivna reformer och folkligt missnöje ledde dock 2001 till att det moldaviska kommunistpartiet PCRM med klar majoritet återfick makten på ett program som utlovade ett närmande till Ryssland. Partiordföranden Vladimir Voronin utsågs till president. Moldavien är den enda före detta sovjetrepublik som genom fria val röstat fram ett kommunistiskt parti till makten.

År 2003 bytte president Voronin och PCRM linje till att istället driva en tydligt EU-tillvänd politik kring vilken det idag finns stor inrikespolitisk uppslutning. Relationen till Ryssland har samtidigt blivit mer spänd. Regeringen har de senaste åren sökt ökat deltagande från det civila samhället, men mycket av den politiska makten är ännu centrerad kring presidenten. Regeringen har antagit ett ambitiöst reformprogram, men omvandlingen går långsamt. Bland annat återstår mycket att göra för att komma tillrätta med korruptionen som fortfarande utgör ett problem inom den offentliga förvaltningen.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och internationella människorättsorganisationer har rapporterat om kränkningar av mänskliga rättigheter och andra misstänkta övergrepp i Moldavien. För närmare information om situationen vad gäller mänskliga rättigheter i landet se UD:s MR-rapport (länk) om Moldavien.

Moldavien och EU

EU är en viktig drivkraft för reformprocessen i Moldavien och unionens relationer med Moldavien har fördjupats betydligt de senaste åren. I mars 2005 antogs en treårig handlingsplan inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (ENP), vilken bland annat fokuserar på institutionella reformer och stärkande av demokrati och yttrandefrihet. EU har utsett en särskild representant för Moldavien och EU-kommissionen öppnade i oktober 2005 ett delegationskontor i Chisinau. I december 2005 upprättade EU en gränsövervakningsinsats (EUBAM) på inbjudan av Moldavien och Ukraina, för att stärka kompetensen hos lokala myndigheter och motverka den smuggling som utgjort ett allvarligt problem längs det avsnitt av gränsen mellan Ukraina och Moldavien som löper längs med utbrytarrepubliken Transnistrien i östra Moldavien.

Transnistrienfrågan

Konflikten om utbrytarrepubliken Transnistrien i östra Moldavien är en avgörande inrikes- och utrikespolitisk fråga. Förhandlingar pågår om regionens framtida status mellan Moldavien, Transnistrien, Ryssland, Ukraina och OSSE och med EU och USA som observatörer (de så kallade 5+2-förhandlingarna). Ryssland har sedan sovjettiden fortfarande stora mängder vapen och ammunition samt militära förband kvar i regionen. Transnistrien kontrolleras av en auktoritär regim under ledning av den självutnämnde "presidenten" Smirnov. Organiserad brottlighet, smuggling och människohandel utgör stora problem i utbrytarrepubliken och situationen vad gäller mänskliga rättigheter är bekymmersam.

Ekonomi

Moldavien är fortfarande Europas fattigaste land, tyngt av en stor utlandsskuld. Inkomsterna är ojämnt fördelade och fattigdomen är koncentrerad till landsbygden och till små- och medelstora städer. BNP-tillväxten har de senaste åren legat på 4-7 procent. En viktig inkomstkälla är pengar som skickas hem till släktingar av moldavier som arbetar utomlands. Uppskattningsvis 600 000 moldavier vistas utomlands för att arbeta, vilket motsvarar cirka 25 procent av landets arbetsföra befolkning.

Nära 90 procent av Moldaviens yta är uppodlad. Jordbruket utgör basen i landets ekonomi och över hälften av exporten utgörs av livsmedel. Moldavien stod tidigare för en tredjedel av Sovjetunionens vinproduktion. Idag är Ryssland och Rumänien landets största handelspartner. De importstopp som Ryssland infört för moldaviska jordbruksprodukter - som en följd av de senaste årens försämrade relationer mellan länderna - har påverkat ekonomin. Landet saknar nästan helt naturtillgångar och är beroende av Ryssland för sin energiförsörjning. Moldavien är sedan 2001 medlem av världshandelsorganisationen WTO.

Kort historisk bakgrund

Det område som idag utgör Moldavien har genom tiderna varit en viktig genomfartsled mellan Asien och södra Europa och har ofta drabbats av krig och invasioner. På 1200-talet införlivades området i det Mongoliska riket. Ungefär hundra år senare blev Moldavien ett furstendöme och på 1500-talet hamnade området under det Ottomanska riket. Efter kriget mellan Ryssland och Turkiet 1806-1812 annekterade Ryssland området mellan floderna Nistru (Dnestr) och Prut, som i grova drag motsvarar dagens Moldavien.

Vid första världskrigets slut förlorade Ryssland området till det nybildade "Storrumänien", inom vilket området förenades i en union med övriga områden med rumänsktalande befolkning. Ett embryo till dagens Transnistrien-konflikt uppstod 1924 då Sovjetunionen, i ljuset av förlusten av Moldavien till Rumänien, istället skapade en "Autonom Moldavisk Sovjetrepublik" ett område öster om Nistru.

Anslutningen till Rumänien varade bara under mellankrigstiden och vid andra världskrigets slut tilldelades Sovjetunionen området mellan Prut och Nistru. En ny moldavisk sovjetrepublik bildades med de gränser landet har idag - en sammanslagning av den första moldaviska sovjetrepubliken öster on Nistru och det område mellan Prut och Nistru som tillhört Rumänien. Under Sovjettiden gjordes ansträngningar för att frammana en distinkt moldavisk identitet i den unga sovjetrepubliken. Bland annat förklarades moldaviskan vara ett eget språk särskilt från rumänskan, vilket också markerades genom införandet av det kyrilliska alfabetet.

Strax innan Sovjetunionens sönderfall försökte ledarskapet i området öster om Nistru, Transnistrien, bryta sig ur sovjetrepubliken Moldavien. Under våren 1992, då Sovjetunionen brutit samman och Moldavien blivit en självständig stat, trappades konflikten i Transnistrien upp och våldsamma strider ledde till flera hundra dödade och över 100 000 flyktingar. Den ryska armén ingrep till stöd för den transnistriska sidan och i juli samma år beslutades om eldupphör.