Kroatien

Sveriges förbindelser med Kroatien

Sverige öppnade sin ambassad i Kroatien 1992 och var därmed bland de tio första länderna som gjorde det. Kroatien öppnade ambassad i Sverige samma år. Sveriges ambassadör i Kroatien heter Fredrik Vahlquist. Kroatiens ambassadör i Sverige heter Vladimir Matek.

Utöver ambassad har Sverige också två honorärkonsulat i Kroatien - i kuststäderna Rijeka och Split. Exportrådet täcker Kroatien via sitt kontor i Wien. I Kroatien har det nordiska näringslivet en gemensam privat handelskammare.

De politiska relationerna mellan Sverige och Kroatien är goda. Det starka svenska stödet till Kroatiens strävan att bli medlem i Europeiska unionen bidrar till en positiv bild av Sverige i Kroatien. De cirka 135 000 svenska turister som årligen besöker Kroatien bidrar också till att sprida en positiv bild i Sverige av Kroatien.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kroatien är på väg att fasas ut. Sverige har sedan 1993 stött Kroatien med sammanlagt cirka 450 miljoner kronor. Under de senaste åren har det svenska utvecklingssamarbetet med Kroatien haft som fokus att stödja reformer som bidrar till landets EU-närmande.

Besöksutbytet mellan Sverige och Kroatien har inför det svenska EU-ordförandeskapet varit stort det senaste två åren. Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte Kroatien i augusti 2007 och EU-minister Cecilia Malmström i september samma år. Utrikesminister Carl Bildt besökte Zagreb i mars 2008, följt av kabinettssekreterare Frank Belfrages besök i september. I mars i år besökte riksdagens EU-nämnd Zagreb för överläggningar.

Dåvarande premiärminister Ivo Sanader besökte Stockholm i november 2008. Dessförinnan hade talmannen i det kroatiska parlamentet, Luka Bebic, i april samma år besökt Stockholm på inbjudan av talman Per Westerberg.

Näringslivsrelaterade delegationer har också förekommit, bland annat från Saab, IKEA och Tele2.

Man brukar räkna med att cirka 35 000 kroater bor i Sverige. Därtill har många som bott en tid i Sverige återvänt till Kroatien, varför en ansenlig mängd personer med band till Sverige, eller dubbla medborgarskap, lever i Kroatien. Antalet tillfälligt bosatta svenskar i Kroatien uppskattas till ett knappt hundratal.

Kroatien idag

Kroatien har sedan januari 2008 en koalitionsregering. Det största partiet i regeringskoalitionen är center-högerpartiet HDZ. I regeringen ingår också bondepartiet HSS, det socialliberala partiet HSLS och för första gången sedan kriget på 1990-talet ett serbiskt parti - det serbiska oberoende demokratiska partiet SDSS. Efter en regeringsombildning i början av juli 2009, leds regeringen av premiärminister Jadranka Kosor.

Det senaste parlamentsvalet ägde rum i november 2007. Nästa parlamentsval äger rum i slutet av 2011. Lokalval ägde rum i maj i år.

Presidenten, Stjepan Mesic, har framförallt en utrikespolitisk roll och är överbefälhavare för försvarsmakten. Han har också vetorätt i utnämningar av höga statstjänstemän samt i försvarsmaterielfrågor. Presidenten har även ett betydande inflytande på säkerhetstjänsternas arbete. Nästa presidentval äger rum i början av 2010.

Det största oppositionspartiet är socialdemokraterna. De innehade regeringsmakten 2000-2003.

Kroatiens förhandlingar om EU-medlemskap står högst på den inrikes- såväl som den utrikespolitiska dagordningen. Kring målet om EU-medlemskap råder det bred politisk enighet i landet. Att uppnå EU-medlemskap är en av Kroatiens centrala politiska målsättningar. Kroatien inledde medlemskapsförhandlingar med EU den 3 oktober 2005.

Regeringens målsättning är att kunna avsluta förhandlingarna om EU-medlemskap före utgången av 2009. Till de största utmaningarna i EU-förhandlingarna hör åtaganden på miljöområdet där landet är i behov av investeringar; behovet att reformera och modernisera jordbrukssektorn; behovet att stärka konkurrenspolitiken inklusive behovet att omstrukturera den nu statsstödsberoende varvsindustrin; liksom behovet att genomföra de samhällsreformer som är kopplade till respekt för rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna. Kommissionen och unionens medlemmar fäster också särskild vikt vid att Kroatien vidtar åtgärder för att bekämpa den korruption som fortsatt förekommer i landet.

Nittiotalets krig gör sig påminda bland annat genom att integreringen av den serbiska minoriteten och återvändandet av de personer av framförallt serbiskt ursprung som fördrevs fortfarande är frågor som kräver uppmärksamhet.

Medlemskap i EU är nu Kroatiens främsta utrikespolitiska prioriteringen, sedan man uppnått målsättningen om medlemskap i Nato.

Kroatien fick en formell medlemskapsinbjudan vid Natos toppmöte i Bukarest i april 2008 och ett år senare trädde Kroatien in som fullvärdig medlem i alliansen. Kroatien bidrar med ett för landets storlek ambitiöst truppbidrag till Nato:s insats i Afghanistan (300 militärer).

En annan central utrikespolitisk prioritering för Kroatien är att bidra till att säkra stabiliteten i regionen. Kroatien spelar en allt mer framträdande roll i regionen. Kroatien ämnar bland annat bidra genom att bistå grannländerna med sina erfarenheter i närmandet till EU.

Hösten 2007 blev Kroatien invald som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd för en tvåårsperiod från och med 1 januari 2008. Kroatien deltar i tretton av FN:s fredsbevarande insatser.

Kort historisk bakgrund

Nuvarande Kroatien har - i olika delar - genom historien varit en del av större riken: Romarriket, ungerska kungadömet, Venedig och osmanska respektive habsburgska riket. Efter Österrike-Ungerns sammanbrott 1918 förklarade sig Kroatien självständigt, men anslöt sig kort därefter till den första jugoslaviska staten: Serbers, kroaters och sloveners kungarike. 1929 införde kungen diktatur och döpte om staten till Kungariket Jugoslavien.

Efter andra världskriget blev Kroatien en av delrepublikerna i Titos kommunistiska Jugoslavien. Efter Titos död 1980 började röster för demokrati höjas. I maj 1990 hölls allmänna val i Kroatien. Den 25 juni 1991 förklarade sig de båda delrepublikerna Kroatien och Slovenien självständiga. Sloveniens deklaration ledde till ett tio dagar långt anfall av JNA (Jugoslaviska armén) mot bland annat gränsstationer. När detta var över flyttades trupperna ned till de serbisk-befolkade delarna av Kroatien. Kroaterna gick med på att frysa sin självständighetsdeklaration under tre månader. Trots detta fortsatte striderna och en fjärdedel av Kroatien föll i serbiska milisens och jugoslaviska arméns händer. Under omvärldens tryck slöts en vapenvila i januari 1992. I mitten på samma månad erkändes staten Kroatien av alla EU:s medlemmar och Sverige.

Fredsbevarande trupp installerades som bevakade de krigsdrabbade områdena. Vapenvilan höll inte och stridigheter fortgick mellan serbiska och kroatiska förband fram till 1995. Freden kom i och med Daytonavtalet i december 1995. FN behöll kontrollen över Östslavonien, som återbördades till Kroatien först 1998.