Belgien

Sveriges förbindelser med Belgien

Kontakterna går så långt tillbaka som till 800-talet, då de skandinaviska vikingarna under sina erövringståg nådde det område som idag utgör Belgien. De utvecklades sedan på ett mera fredligt sätt genom Hansaförbundets framväxt under medeltiden. På 1600-talet utvandrade ett stort antal valloner till Sverige (mellan 1000 och 1200 familjer); de var skickliga yrkesarbetare, som överförde nya, kvalificerade arbetsmetoder till svenska järnbruk. Åtskilliga stannade kvar och har avsatt tydliga spår i svensk kultur och arbetsliv.

Sett ur svensk synvinkel utgör Belgien den nionde största exportmarknaden (4,5 % av Sveriges totala export, motsvarande 54 319 mkr 2008). Det är mestadels verkstadsprodukter, maskiner och kullager som exporteras. Belgien är även den nionde största leverantören (3,9 % av Sveriges totala import, motsvarande 43 046 mkr 2008). Motorfordon, verkstadsprodukter och läkemedel utgör den största delen av den svenska importen från Belgien (SCB: 2008).

Belgien är ett viktigt transitland för svenska produkter att nå andra marknader. Antwerpen har den näst största hamnen i Europa för internationell frakt, och är störst på skogsprodukter och stål. IKEA, H&M och SKF är exempel på företag som har förlagt sina stora internationella lager i Belgien.

C:a 300 svenskrelaterade företag finns idag representerade i Belgien och dessa sysselsätter drygt 25 000 personer. De största är Atlas Copco i Antwerpen (2 200 anställda), Volvo Europa Truck (1 600 anställda) och Volvo Cars (4 200 anställda) i Gent. IKEA har en stor marknad i Belgien och expanderar stadigt.

Av de c:a 7 000 svenskar som bor i Belgien finns flertalet i området kring Bryssel. En skandinavisk skola ligger i Waterloo söder om staden. Drygt 1000 svenskar arbetar inom EU-institutionerna.

Ambassaden i Bryssel (www.swedenabroad.com/bryssel) finns beläget centralt i "Sweden House". Sedan 2007 heter ambassadören Magnus Robach. I Belgien finns också två svenska honorärkonsulat i Liège och Antwerpen. Förutom ambassaden har Sverige en delegation vid NATO (www.swedenabroad.com/nato) och en ständig representation vid EU i Bryssel. Exportrådet har ett kontor och Svenska kyrkan finns i centrala Bryssel. Dessutom finns det ett tiotal svenska regionkontor i Bryssel med uppgift att för kommunernas och landstingens räkning bevaka viktiga processer och beslut inom EU och nyligen upprättades också en svensk-belgisk juniorhandelskammare. Belgien har en beskickning i Stockholm (www.diplomatie.be/stockholm) samt konsulat i Göteborg och Malmö.

Belgien idag

Belgien är en konstitutionell monarki och en federal statsbildning med de tre regionerna Flandern, Vallonien och Brysselområdet samt en flamländsk (nederländsk), en fransk och en tysk språkgemenskap. Språkgränsen mellan de nederländsktalande i landets norra del och de fransktalande i den södra går strax söder om Bryssel. Huvudstaden är officiellt tvåspråkig, men större delen av invånarna (c:a 80%) talar franska. Ett genomgående drag i efterkrigstidens Belgien är de motsättningar som rått och alltjämt råder mellan språkgrupperna.

Regionerna och gemenskaperna har egna parlament och regeringar; därtill kommer på den federala nivån senat och deputeradekammare. Den federala regeringen har hand om bland annat utrikespolitik, rättsväsende, försvar samt socialförsäkringssystem. Regeringen består för närvarande av liberaler och kristdemokrater från båda sidor samt de frankofona socialisterna. Premiärminister och den som leder regeringen är den flamländske kristdemokraten Herman van Rompuy.

Efterkrigstidens strukturförändringar har inneburit att Vallonien med sin tunga stål- och gruvindustri har haft en stagnerande ekonomisk utveckling, medan Flanderns satsningar på högteknologi och modern industri givit ett ekonomiskt uppsving. Det finns dock betydande ekonomiska skillnader inom respektive region. Den största tillväxten har skett inom tjänstesektorn som idag står för mer än 70 % av landets BNP. Statsskulden har minskat under de senaste åren men är fortfarande betydande, 87,8 % av BNP i slutet på 2008.

Den ekonomiska tillväxten har under det senaste decenniet i medeltal legat över EU-genomsnittet. Näringslivet består i huvudsak av små och medelstora företag. Värdet av exporten motsvarar 75 % av landets BNP, vilket gör Belgien till det mest exportberoende landet i EU. Handelsbalansen visar sedan åtskilliga år tillbaka ett betydande överskott.

Utrikespolitiskt har Belgien under efterkrigstiden engagerat sig starkt i det västliga och europeiska samarbetet. Landet hör till EU:s grundare och uppslutningen kring unionen är stor. I sin EU-politik är Belgien en aktiv förespråkare av en federalistisk utveckling. EU har också fungerat som en enande kraft mellan språkgrupperna och man har ett väl fungerande system för att utveckla gemensamma ståndpunkter.

Belgiens medlemskap i NATO upplevs som en historisk nödvändighet och en hörnsten i landets säkerhetspolitik. Samtidigt ser man gärna att EU:s kapacitet på det försvars- och säkerhetspolitiska området stärks. Belgien för också en aktiv Afrika-politik, med fokus på Centralafrika mot bakgrund av sitt koloniala förflutna. Belgien kommer att vara ordförande i EU andra halvåret 2010.

Kort historisk bakgrund

Landets namn, Belgien, går tillbaka till en grupp keltiska stammar (belgerna) som bebodde området vid den romerska erövringen på 50-talet f Kr. Dagens valloner härstammar från de keltiska belgoromanerna, medan flamländarna har sitt ursprung från germanska stammar. Den självständiga staten Belgien utropades 1830.

Under 1800-talet skedde en stark ekonomisk utveckling i landet, grundad främst på en snabbt växande kol- och stålindustri i den södra delen och en hårdhänt exploatering av dåvarande kolonin Belgiska Kongo. Då industrialiseringen var regionalt snedfördelad ökade samtidigt motsättningarna mellan det franskspråkiga, industrialiserade och välmående Vallonien och det nederländsktalande, mera fattiga Flandern i norr. Den konflikt som rått och alltjämt råder mellan de båda språkgrupperna har sedan varit ett genomgående drag i landets historia och bland annat lett till att Belgien 1993 omvandlades till en federal stat, indelad i tre regioner och tre språkgemenskaper med omfattande självständig politisk makt.

Sedan Belgien invaderats av Tyskland under såväl första som andra världskriget övergavs den traditionella neutralitetspolitiken och landet ingick bland grundarstaterna av NATO 1949. Belgien tillhörde också stiftarna av det som sedermera skulle bli EU, d v s Kol- och stålunionen 1951 och EEC 1957. I början av 1960-talet uppnåddes självständighet för det tidigare Belgiska Kongo liksom för förvaltarskapsområdet Ruanda-Urundi.