Tal
Internetdagarna, Stockholm Water Front Congress Centre 23 oktober 2012
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister

Vartenda barn har rätt till modern it i skolan

Det talade ordet gäller!

Dear Colleagues and friends,

It is great to be back here for the third year in a row as the Swedish minister for ICT. You have a very interesting program ahead of you. And the timing is surprisingly good for your upcoming discussion about cyber conflicts, as some Swedish websites have had a really rocky autumn. The wave of attacks that we had a few weeks ago led to a rather hot discussion in media where I believe that reasonable proportions were lost. We need to work together to raise the knowledge level in this area and therefore I particularly welcome this part of your conference. Dealing with such things as cyber-attacks, we should keep the good advice from a rather well known hitchhiking guide in mind: Don't panic.

To all international guests I want to say: welcome to Sweden. I hope you will have a great and stimulating time here. Now, please forgive me for switching to Swedish.

"Attacken i natt slog ut Sverige".

Jo, precis så stod det faktiskt på en kvällstidnings löpsedel för några veckor sedan. Den attack, som påstods ha "slagit ut" Sverige, bestod i att ett antal webbsidor hos myndigheter, finansiella institutioner och media låg nere ett antal timmar.

Att hemsidor sätts ur spel är förstås ett problem. Inte minst i ett samhälle där vi allt mer söker vår information på internet. Där vi allt mer förutsätter att vi alltid snabbt ska kunna söka och finna den information vi vill ha var vi än är. Så när webbsidor går ner så är det förstås ett problem, och det leder också till att förtroendet för att samhällets system är säkra och tillförlitliga skadas.
Men samtidigt är det, när sådant här händer, oerhört viktigt att hålla huvudet kallt och se de rätta proportionerna. Och jag tycker att det finns gott om aktörer som, så här med lite distans, borde ha väldigt goda skäl att fundera över sina ordval och hur de har agerat.

Det internet som vi lärt oss att både älska och ibland tycka något mindre om, är inget annat än en spegling av det samhälle vi lever i.

Vi vet att det finns krafter som gärna vill förändra internet till det sämre. Som vill göra det mer kontrollerat. Som gärna vill göra det lite mer slutet. De som nu har tagit på sig ansvaret för de här attackerna, Anonymous, säger sig kämpa för det motsatta. De säger sig stå för ett fritt internet och för ett fritt informationsflöde. Men samtidigt är det just det fria ordet och det fria informationsflödet som de attackerar. Det är oerhört inkonsekvent och något som jag verkligen vill fördöma.

För även om det kanske inte var det som var avsikten så finns det stater i världen som mer än gärna skulle vilja se att vårt öppna internet - det vi försvarar varje dag - blev mer slutet och mer kontrollerat. Stater som Iran och Kina tar gladeligen varenda chans de får att skaffa sig mer statlig kontroll över nätet. Och även om de som genomfört den senaste tidens överbelastningsattacker hävdar motsatsen, så riskerar deras attacker att ge det öppna nätets motståndare mycket vatten på sin kvarn. Om jag vore de skulle jag fundera en stund på det.

Om några veckor, i december, hålls det viktiga mötet WCIT-12 i Dubai. Och det finns de som är rädda att det mötet ska leda till att den nuvarande modellen med multistakeholder-styrning av internet, där alla berörda får delta, skulle vara hotad. Det kan vara en överdriven tro, men vi måste ta de signaler vi hör om en ökad statlig kontroll över internet på allvar.

För det är ju med denna multistakeholder-modell som vi kan garantera att såväl det civila samhället, som företag och organisationer har inflytande över internets styrning. Och samtidigt är modellen förmodligen det bästa sättet att garantera att internet även i framtiden får vara öppet, globalt och robust och främja frihet, demokrati och innovation. Den nuvarande styrningen av internet är kanske inte perfekt, men faktum är att alla andra realistiska alternativ är mycket sämre. Därför måste vi slå vakt om och utveckla den nuvarande modellen, där alla intressenter kan delta.

För ett år sedan presenterade jag här på Internetdagarna regeringens nya digitala agenda för Sverige, vårt lands första horisontella strategi för it-politiken. Den innehåller ett stort antal insatser som vi nu håller på att förverkliga. Och sedan vi sågs för ett år sedan har faktiskt väldigt mycket hänt.

En av de viktigaste är att jag och regeringen tillsatt Digitaliserings-kommissionen och givit dem uppdraget att följa den it-politiska utvecklingen och driva på så att Sverige, precis som det nya it-politiska målet säger, kan vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Ska vi göra det måste alla som vill, kunna använda sig av it och internet. I förra veckan släppte punkt SE sin årliga rapport, Svenskarna och internet. När jag läste den hittade jag flera glädjeämnen. Som att den andel av oss svenskar som ännu inte använder internet stadigt minskar. Och som att internetanvändningen bland våra yngsta snabbt ökar och att vart femte barn under 6 år använder internet varje dag.

Och extra roligt är det att användningen ökar också bland de äldsta. Många av dem har lite extra stora utmaningar, där dålig syn kanske lägger allra störst hinder i vägen. Och det är just för att möta sådana utmaningar som regeringen har tillsatt Användningsforum, som bland mycket annat ska öka användningen av modern teknik bland äldre. Om fler ska ta steget över den digitala tröskeln behöver vi fler ambassadörer och fler eldsjälar som delar med sig av sitt kunnande och engagemang. Och där gör biblioteken, studieförbunden och initiativet Digidel beundransvärda utbildningsinsatser. Var och en på sitt sätt för att nå vårt gemensamma mål att alla som vill också ska kunna vara digitalt delaktiga.

För att det ska hända måste vi också satsa mer på infrastrukturen. Förra året investerade de svenska operatörerna 8,5 miljarder kronor i att bygga ut bredbandsnäten i Sverige. Det är en ökning med nästan 10 procent på bara ett år, och tack vare dem blir nu allt fler hushåll och företag uppkopplade runt om i vårt land. Men det finns områden där marknaden inte har intresse av att investera, och där vi i det offentliga måste ta ett ansvar. Det är för att hjälpa de områdena som jag och regeringen nu mer än dubblerar stödet till bredband till 1,1 miljarder kronor de kommande åren. Pengar som t.ex. går till fiber till byn-projekt och som ger en mycket hög utväxling i det civila samhället. Runt om i landet kan byalag nu sätta spaden i backen för att gräva ner fiber och framtidssäkra sin egen hembygd. Med bredbandsmiljarden kan goda grannar sätta sig ner och gemensamt utveckla sin bygd. Genom att ta vara på och bygga på det svenska civilsamhällets allra bästa sidor kan vi med hjälp av Bredbandsmiljarden förvandla vår glesbygd till modern e-bygd.

Syftet med Sveriges digitala agenda är att sätta fokus på hur vi använder tekniken, och här ligger Sverige bra till. För tredje året i rad utsåg World Economic Forum Sverige till världens mest it-mogna land, och nyligen konstaterade organisationen Web Index att Sverige är bäst i världen på att använda webben.

Så vi ligger bra till, men mycket återstår också att göra.

Ett sådant område är it i skolan. Visste ni att fyra av fem mellanstadieelever inte använder datorer alls i skolan, eller bara i väldigt begränsad omfattning? På våra gymnasieskolor ser det lite bättre ut, men det är ändå långt ifrån bra. Fyra av tio gymnasieelever använder sällan eller aldrig datorer i skolan, samtidigt som väldigt många lärare, på alla nivåer, saknar egna datorer i skolan.

Den svenska skolan är bara fläckvis digital och det leder till stora problem.

För det första: när skolan bara är fläckvis digital går svenska elever miste om den pedagogiska vinst som moderna lärverktyg ger. Och förmodligen är det de som har svårast att hänga med i undervisningen, som skulle ha mest att vinna på om skolan verkligen använde modern teknik.

För det andra: om våra barn inte får använda datorer i skolan, blir de sämre än andra på att göra det, vilket osvikligt kommer att leda till problem när de ska möta en allt mer krävande arbetsmarknad.

Och för det tredje: när lärare inte får använda datorer och it-system som de borde i skolan, blir administrationen ohyggligt ineffektiv. Detta duger inte. Och det är därför som regeringen på flera olika sätt har förtydligat rätten till it i skolan. Av alla nya lärare som examineras från den nya lärarhögskolan krävs det att de ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete och förstå hur it påverkar de ungas vardag. I den nya läroplanen och i alla nya kursplaner finns tydliga skrivningar om att eleverna under sin utbildning ska få digital kompetens.

Och i den nya skollagen är det tydligt att alla elever har rätt att få använda moderna lärverktyg i skolan. Detta är den rätt våra barn har, och som alla skolor nu måste följa. Och de som undrar hur man gör i praktiken kan gärna lära av de som gått före. För det finns goda exempel. Ta till exempel Ale kommun, där man sedan 2010 har datorer från första klass. De har upptäckt att när skolbarnen får skriva på en dator ökar textmängderna, framförallt bland pojkarna. Men man har också märkt att andelen adjektiv ökar, vilket enligt forskningen är ett tydligt tecken på att man fått ett mer utforskande och beskrivande språk. I Ale ser man att när barnen får en dator som hjälpmedel vågar de experimentera mer med sitt språk.

Vi som är vuxna och kan påverka idag har en skyldighet att se till så att vår skola tar vara på it:s potential som pedagogiskt verktyg. Varenda kommun och varenda friskola måste ställa sig frågan hur de ska garantera sina elever digital kompetens och hur de ska använda it för att förbättra barnens kunskapsresultat. Att se till så att skolan hänger med i sin tid är vuxenvärldens moraliska ansvar gentemot våra barn.

Men it i skolan är inte den enda utmaningen för den offentliga sektorn.

En annan är hur vi använder it i vår offentliga förvaltning. För många av oss fungerar det digitala mötet med skolan, myndigheten eller sjukhuset ganska bra. Men för andra kan den offentliga sektorn förefalla enormt tungrodd och ineffektiv. Många som behöver ha kontakt med flera olika myndigheter upplever väldigt konkret, i sin egen vardag, att det behövs en långt bättre samordning mellan våra myndigheter. Och att vi måste bli bättre på att sätta medborgaren i centrum. Att det offentliga kan bli så mycket bättre på att ta till vara alla de möjligheter digitaliseringen ger.

Just nu jobbar jag därför på en ny strategi för e-förvaltningen som regeringen ska presentera senare i år. I den kommer vi peka ut tre områden där det offentliga måste bli mycket bättre. Det handlar om att öka öppenheten, om att göra den enskildes möte med det offentliga enklare och att den offentliga sektorn måste bidra till ett mer innovativt samhälle. En modern förvaltning signalerar att man hjälper, snarare än stjälper, innovationskraft och företagsamhet.

Med en öppnare, enklare och mer innovativ offentlig förvaltning kan dagens hinder för samverkan rivas, samtidigt som öppna data och öppna gränssnitt höjer innovationstakten i myndigheterna, och mellan myndigheterna och det omgivande samhället.
Och denna öppna, enkla och innovativa offentliga förvaltning måste byggas tillsammans. Tillsammans i det offentliga. Tillsammans mellan det offentliga och det privata. Och i ständig dialog med de medborgare och företagare som ska ha nytta och glädje av alla nya e-tjänster.

Med en offentlig förvaltning som blir bättre både på intern och extern samverkan kan vi både jobba mer effektivt samtidigt som vi kan bidra till ökad innovationskraft och mer tillväxt i hela samhället.

Låt mig avsluta med ett exempel på öppna data från Kambodja, och ett initiativ som Sverige stödjer, via Sida och Stockholms universitet.

I Kambodja finns det många fattiga bönder, som har brukat sin mark i generationer, men som inte alltid har på vad de äger. Och det har vissa skrupellösa företag kunnat utnyttja och har helt sonika lagt beslag på deras mark. För att stärka de här böndernas rättigheter startades projektet Open Development Cambodia, en webbaserad tjänst som samlar in data om vem som äger vilken mark, vilka gruvbrytningar regeringen har godkänt och var illegala skogsavverkningar äger rum. Med Open Development Cambodia stärks den enskilde bondens rättighter och när äganderätten blir tydlig vågar bönderna också investera för framtiden. Så kan öppna data göra stor skillnad för den enskildes grundläggande mänskliga rättigheter, som rätten till sin egen jord.

Det är just sånt här som är det riktigt fina med den nya tekniken. För med hjälp av it och internet kan vi stärka människors rättigheter. Med öppenhet och transparens kan vi stärka demokratin, främja innovation och nya jobb.

Det kan vi göra i Sverige och utanför vårt lands gränser. Och det absolut bästa verktyget för att ta sig förbi hinder, riva gränser och öppna nya möjligheter, det är vårt ibland hatade, men allra mest vårt älskade Internet.