Sveriges förbindelser med Jordanien

Sverige har en ambassad i Amman sedan 1981. Jordaniens ambassadör i Berlin är sidoackrediterad till Sverige. Kontakterna med Jordanien sker med regelbundenhet och Sverige stödjer det fortsatta arbetet med reformer av Jordaniens offentliga sektor.

Sverige har ett begränsat utvecklingssamarbete med Jordanien inom ramen för den regionala samarbetsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika som regeringen antog i september 2010. Det regionala stödet syftar till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, ett hållbart nyttjande av gränsöverskridande vattenresurser och ekonomisk integration.

Jordanien i dag

Jordanien är en konstitutionell monarki där kungens maktställning är stark. Kungen kan enligt författningen upplösa det folkvalda underhuset och utlysa nyval samt driva igenom lagstiftning eller undantagstillstånd utan parlamentets godkännande. Sedan 1999 är Abdullah II kung av Jordanien. Regeringen, vilken ansvarar för det dagliga styret, leds av en premiärminister som utses av kungen. Parlamentet måste godkänna regeringen i en förtroendeomröstning. Parlamentet består av det folkvalda underhuset och senaten vars ledamöter utses av monarken. I oktober 2012 svors en ny regering in i Jordanien.

Såväl monarken som regeringen har under de senaste decennierna uttryck en vilja att eftersträva politiska, ekonomiska och sociala reformer och genomföra en långsiktig utvecklingsplan. Landets politik färgas både av en känslig regional situation och av en inrikespolitisk motsättning mellan den traditionella, konservativa och patriarkala stamstrukturen och önskan om att modernisera, reformera och demokratisera samhället. Den våg av folkliga protester som under 2011 och 2012 svepte över regionen har inneburit ökade krav på den jordanska regimen om ytterligare politiska och ekonomiska reformer. Vissa konstitutionella förändringar har genomförts och mötesfriheten har till viss utsträckning liberaliserats.

Den jordanska ekonomin är ansträngd och står inför stora utmaningar, på både lång och kort sikt. Oron i regionen har förvärrat situationen ytterligare. Trots att Jordaniens handel med omvärlden är relativt liten, och framförallt kännetecknas av ett handelsunderskott, drabbades landet av den internationella finansiella och ekonomiska krisen. Jordaniens ekonomi kännetecknas av en väl utbyggd tjänstesektor men viktiga inkomstkällor för den jordanska staten återfinns även inom textilindustrin, utvinning av kaliumkarbonat och fosfat, samt kapitalöverföringar från den jordanska diasporan. Även om tjänstesektorn dominerar går tillverkningsindustrin framåt, bland annat inom områdena textilier och farmaceutiska produkter.

Jordanien deltar aktivt inom ramen för EU:s grannskapspolitik (ENP) och har ett associeringsavtal med EU sedan 2002. På basis av associeringsavtalet finns en handlingsplan med Jordanien sedan 2005. Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 fattades beslut om att ytterligare fördjupa samarbetet. Under våren 2012 påbörjades arbetet med EU-Jordan Task Force som syftar till att erbjuda Jordanien stöd för politiska och ekonomiska reformer. Jordanien visar också stort intresse och engagemang i Unionen för Medelhavet (UfM) där länderna runt Medelhavet inklusive EU:s samtliga medlemsstater ingår.Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet behandlas i UD:s rapport om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Jordanien, vilken kan konsulteras på Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.

Kort historisk bakgrund

Det område som idag utgör Jordanien var fram till första världskriget en del av det osmanska riket. År 1916 inleddes "den stora arabiska revolten" som resulterade i att Jordanien hamnade under brittiskt styre. År 1921 etablerades transjordanska emiratet under brittiskt styre där prins Abdullah I bin Al-Hussein blev kung 1922. Trettio år efter revolten, 1946, blev Jordanien en självständig stat vilket medförde att namnet ändrades till det Hashemitiska kungadömet Jordanien. I samband med det israelisk-arabiska kriget som inleddes två år senare annekterade Jordanien Västbanken och östra Jerusalem.

År 1951 mördades kung Abdullah I av en palestinier under en fredagsbön i Al Aqsa-moskén i Jerusalem. Hans sonson Hussein bin Talal, som var med honom, överlevde dock attentatet. Talal, son till kung Abdullah I, utnämndes inledningsvis till kung, men abdikerade redan ett år senare och hans son Hussein, då endast 17 år gammal, utsågs till kung.

Under sexdagarskriget 1967 tvingades Jordanien ge upp Västbanken och östra Jerusalem som en följd av Israels ockupation. När kung Hussein bin Talal dog 1999 övertog hans äldste son Abdullah II bin Hussein tronen.