Kanada

Sveriges förbindelser med Kanada

Sverige och Kanada har mycket goda relationer. Samsynen är ofta stor i den kanadensiska och svenska utrikespolitiken. Både Sverige och Kanada sätter stor tillit till multilateralt samarbete och arbetar aktivt för att stärka FN. Kanada är också medlem i många framträdande internationella organ såsom G8-gruppen, förvarsalliansen NATO och OAS, en sammanslutning av nord- och sydamerikanska nationer.

Sverige är representerat i Kanada genom ambassaden i Ottawa. Dessutom finns så kallade honorärkonsuler på ett tiotal orter. Exportrådet har ett handelskontor i Toronto och där finns även en svenskkanadensisk handelskammare.

Handelsförbindelser

Den senaste trenden i handelsutbytet visar att Sveriges export har ökat 6 % från 2007 till 2008, samtidigt som vår import från Kanada också ökar. I Kanada finns över 16 000 anställda i över 50-talet svenskägda bolag. Störst är Astra Zeneca och Ericsson, som också har forskning i landet, följda av Autoliv, IKEA, Sandvik, Securitas, Stora Enso och Volvo. Även H&M har planer på att expandera i landet. För Kanada gäller att det finns ca 65 kanadensiska företag med ungefär 3 500 anställda i Sverige. De kanadensiska företagen finns inom grafisk industri, elektronik, gruvnäring samt trä och papper. Störst är Bombardier (järnvägsmateriel).

Kanada i dag

Dagens Kanada är formellt en konstitutionell monarki inom Samväldet. Statschef är Storbritanniens drottning Elizabeth II. Drottningen företräds i Kanada av en av premiärministern tillsatt generalguvernör, som fungerar som landets de facto statschef. Sedan hösten 2005 är Michaëlle Jean generalguvernör. Kanada är världens näst största land till ytan, drygt tjugo gånger större än Sverige. Mer än 80 procent av befolkningen bor längs gränsen mot USA.

Landets tio provinser har alla egna regeringar med vidsträckta befogenheter. Ansvaret för utbildning, sjukvård, miljö och naturresurser ligger till exempel hos provinserna. Försvar och utrikespolitik tillhör däremot den federala sfären.

Kanada är ett utpräglat invandrarland där nästan 20 procent av invånarna är födda i andra länder. Varje år kommer drygt 250 000 människor varav ca 60 procent är arbetskraftsinvandrare. Sammantaget innebär detta en "brain gain" för Kanada vilket anses vara en viktig faktor för landets tillväxt och välstånd. Kanada försöker locka till sig personer med kunskaper och färdigheter som samhället sett behov av, vilket man parar med effektiv integrering och löfte om snabbt medborgarskap (tre år). Politiken har medfört en tolerant, för att inte säga positiv, attityd till invandring.

Inrikespolitik

Valet i januari 2006 ledde till ett maktskifte då Konservativa partiet vann valet och Stephen Harper tillträdde som ny premiärminister. Innan dess hade Liberala partiet styrt Kanada sedan 1993, under de första tio åren med Jean Chrétien som premiärminister. Han ersattes i slutet av 2003 av den tidigare finansministern Paul Martin. Under hösten 2008 omvaldes premiärminister Harper.

I den senaste regeringsförklaringen prioriterar regeringen Harper fem områden, däribland suveränitetsfrågor och säkerhet, den ekonomiska politiken, kriminallagstiftning samt miljö och hälsa.

Aktuella frågor i den inrikespolitiska debatten är annars Kanadas engagemang i Afghanistan. Kanada har ca 2 500 man med ansvar för en del av den oroliga södra delen av landet kring staden Kandahar. Uppdraget innebär omfattande militära insatser och Kanada har lidit kännbara förluster. Avsikten är att fasa ut insatser till 2011.

Klimatpolitiken har under den senaste tiden seglat upp som den fråga vilken kanadensarna sätter allra främst på listan över politiska prioriteringar. Kanadas utsläpp av växthusgaser är höga och har ökat kontinuerligt sedan 1990. Man befinner sig idag på en nivå som ligger nästan 33 procent över åtagandet i Kyotoprotokollet.

Den nuvarande regeringen ser inga förutsättningar att uppfylla åtagandena för 2008-2012. Regeringen har mött kritik från allmänheten för sin skeptiska hållning till Kyotoprotokollet. Man gick tidigt ut med beskedet att det inte fanns några förutsättningar för Kanada att uppnå de mål landet åtagit sig i protokollet, och att lösningar måste sökas utanför den ramen.

Denna hållning bekräftades också i den handlingsplan som regeringen presenterade i april 2007, och vars utsläppsmål för växthusgaser inte knyts till något uppfyllande av Kyotoåtagandena. Efter höstens toppmöten med EU tycks det dock stå klart att Kanada är redo att fortsätta på FN-spåret.

Relationerna till USA är viktiga, inte minst för att grannlandet är den absolut viktigaste handelspartnern. För Kanada har det även varit viktigt att markera att man för en självständig utrikespolitisk linje samtidigt som samarbetet med USA har fördjupats.

Kort historisk bakgrund

Koloniseringen av Kanada inleddes år 1534 av fransmannen Jacques Cartier som egentligen letade efter vattenvägen till Kina och Indien. Under den fortsatta expansionen av kolonier i Kanada kom Frankrike i konflikt med Storbritanniens växande anspråk i Nordamerika. De två europeiska länderna stred regelbundet tills Frankrike förlorade ett avgörande slag 1759 och tvingades överlämna sin koloni. År 1867 bildade fyra brittiska kolonier en kanadensisk federation. Andra territorier anslöt sig efterhand och 1949 var dagens Kanada en realitet. 1926 antogs den så kallade Westminister-stadgan, vilken avlägsnade Storbritanniens sista auktoritära styre över Kanada. Detta innebar att Kanada nu för första gången fick möjlighet att utforma sin egen utrikespolitik utan godkännande från Storbritannien.

Efter krav från urbefolkningen bildades 1999 självstyret Nunavut, som bröts ut från de östra delarna av Nordvästra territoriet.