Lägre kostnader med kortare uppsägningstvister

Uppsägningstvistutredningen har haft i uppdrag att kartlägga hur tvister om uppsägningar och avskedanden hanteras i praktiken och vilka problem tvisterna medför för parterna. I uppdraget ingick att lämna förslag på författningsändringar som begränsar arbetsgivarnas kostnader i samband med uppsägningstvister i syfte att stärka arbetsgivarnas vilja att nyanställa. Utredningen skulle särskilt ta hänsyn till situationen för små arbetsgivare, i synnerhet privata sådana.

Förslag

Utredningen föreslår följande ändringar i lagen om anställningsskydd:

• Anställningen ska bestå i högst ett år om arbetsgivare och arbetstagare tvistar om en uppsägning är giltig.
• Det ekonomiska skadeståndet för brott mot LAS ska reduceras för arbetsgivare med färre än 50 anställda.
• Det ska inte gå att ogiltigförklara en arbetsbristsuppsägning för att arbetsgivaren har åsidosatt sin omplaceringsskyldighet.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014 och bedöms inte innebära några kostnadsökningar för staten.

Skälen för förslagen

Utredningens undersökningar visar att varannan domstolstvist om uppsägning av arbetstagare som prövas av domstol i en instans tar mer än ett och ett halvt år från uppsägning till dom. Om tvisten prövas i två instanser tar det ofta ytterligare ett och ett halvt år innan tvisten är slutligt avgjord. Under den perioden kvarstår arbetstagaren i anställningen om denne har yrkat att uppsägningen ska ogiltigförklaras. Det innebär att arbetsgivaren i många fall måste betala lön till arbetstagaren långt efter att uppsägningstiden har löpt ut, oavsett om uppsägningen har saklig grund eller inte. I vissa fall får arbetsgivaren inte ett fullgott utbyte i form av arbete som motsvarar lönen.

Arbetsdomstolen och tingsrätterna handlägger uppskattningsvis omkring 600 uppsägningstvister per år. Det är dock bara en mycket liten andel, troligtvis bara några få procent, av alla uppkomna uppsägningstvister som förs till domstol. De allra flesta tvister löses i stället genom att parterna ingår en överenskommelse vid en förhandling. Överenskommelsen går vanligtvis ut på att anställningen upphör mot att arbetsgivaren betalar en ekonomisk ersättning till den uppsagda arbetstagaren. Även om en uppsägning inte är sakligt grundad och skulle ha kunnat ogiltigförklaras på yrkande av arbetstagaren enligt LAS, är det ovanligt att en uppsägningstvist slutar med att arbetstagaren får behålla sin anställning. Detta gäller oavsett om tvisten löses i eller utanför domstol.

Utredningens förslag om att anställningen ska upphöra när ett år har förflutit sedan uppsägningen även om tvisten ännu inte är löst syftar till att ge parterna och domstolarna incitament att hantera och avgöra uppsägningstvister snabbare än vad som hittills har varit fallet. På så sätt kan arbetsgivarnas kostnader minska och parterna kan snabbare gå vidare från tvisten. Även förslaget att reducera det ekonomiska skadeståndet för brott mot LAS för arbetsgivare med färre än 50 anställda syftar till att minska arbetsgivarnas kostnader. Genom att sänkningen bara berör de mindre arbetsgivarna menar utredningen att det alltjämt kommer att finnas tillräckliga incitament för arbetsgivare av olika storlekar att följa reglerna i LAS. Vidare menar utredningen att den nuvarande regleringen som innebär att en arbetsbristsuppsägning kan ogiltigförklaras på grund av att arbetsgivaren skäligen borde ha omplacerat arbetstagaren fördröjer och försvårar strukturomvandlingar samtidigt som den ger vissa arbetstagare ett starkt anställningsskydd på bekostnad av andra arbetstagare. Utredningen föreslår därför att det endast ska vara möjligt att yrka skadestånd i sådana situationer.