Lagstiftningsprocessen

Sveriges riksdag fattar beslut om nya lagar och lagändringar. Regeringen ligger normalt bakom lagförslagen, men även enskilda riksdagsledamöter kan ta initiativ till nya lagar. Många av de lagar som införs grundar sig på beslut i EU. En del beslut som fattas inom EU, förordningar, blir direkt gällande. Direktiv måste däremot omvandlas till svensk lagstiftning.

Lagar börjar vanligtvis med ett förslag från regeringen, en så kallad proposition. Regeringen lämnar ungefär 200 propositioner till riksdagen varje år. Vissa av dem föreslår helt ny lagstiftning medan andra är förslag till ändringar av befintliga lagar.

Regeringens propositioner

Ett lagförslag kan även komma från en eller flera riksdagsledamöter, förslaget kallas i så fall för en motion.

När regeringen vill införa en ny lag går det oftast till så här:

  1. En statlig utredning tillsätts för att utreda frågan. En kommitté eller en person, särskild utredare, får i uppdrag att undersöka förutsättningarna för det regeringen vill genomföra.
  2. När utredningen är klar skriver utredaren eller kommittén ett förslag på lag/lagändringar som lämnas till regeringen, ett så kallat betänkande.
  3. Betänkandet skickas på remiss till berörda myndigheter, organisationer, kommuner och andra intressenter som får lämna synpunkter, så kallade remissvar. Om många av dem som svarar är negativa kan beslutet bli att inte gå vidare i frågan, eller att försöka hitta andra lösningar än de som utredningen föreslår. Även de som inte har fått remissen skickad till sig har rätt att lämna synpunkter.
  4. Regeringen bearbetar därefter förslaget i betänkandet och skriver ett förslag till lag. I många fall lämnas förslaget sedan till Lagrådet, en så kallad lagrådsremiss, som granskar regeringens förslag.
  5. Regeringen bearbetar därefter förslaget vidare och lämnar det sedan som en proposition till riksdagen. Ett förslag kan även komma från en eller flera enskilda ledamöter i riksdagen.
  6. Ett eller flera av riksdagens utskott får lämna synpunkter på förslaget (utskottsbetänkande).
  7. Riksdagen röstar om förslaget. Om en majoritet i riksdagen röstar för förslaget utfärdas den nya lagstiftningen i Svensk författningssamling, SFS.

När svensk lagstiftning bygger på beslut i EU går det oftast till så här:

  1. Lagar grundade på EU-beslut börjar med ett förslag från EU-kommissionen. Kommissionens förslag lämnas till EU:s medlemsstater för att behandlas och beslutas i ministerrådet. I många fall ska inte bara ministerrådet utan även Europaparlamentet besluta i frågan. Kommissionens förslag lämnas också till de nationella parlamenten för en subsidiaritetsprövning.
  2. I Sverige lämnas förslaget till regeringen, och vidare till det departement som är ansvarigt för frågan. Ett förslag inom arbetsmarknadsområdet ska till exempel lämnas till Arbetsmarknadsdepartementet. Det ansvariga departementet utarbetar sedan tillsammans med andra berörda departement en svensk ståndpunkt.
  3. Den svenska ståndpunkten framförs därefter vid förhandlingar på olika nivåer i ministerrådet. Först förhandlar tjänstemän i en rådsarbetsgrupp, sen möts länderna i Coreper och slutligen möts ministrarna i ministerrådet.
  4. Innan regeringen kan presentera den svenska ståndpunkten i EU:s ministerråd måste regeringen samråda med riksdagen. Det sker genom att den minister som ansvarar för frågan samråder med EU-nämnden, som är riksdagens organ för samråd med regeringen i EU-frågor. EU-nämnden har 17 ledamöter och samtliga riksdagspartier finns representerade. Diskussionerna mellan riksdagen och regeringen kan ibland leda till att den ståndpunkt som regeringen ursprungligen tänkt sig ändras.
  5. Om det sker några ändringar eller tillägg när Europaparlamentet och ministerrådet har behandlat förslaget lämnas det över till medlemsländernas regeringar igen. Då måste kanske frågan på nytt tas upp i riksdagens EU-nämnd. Det är inte ovanligt att samma fråga behandlas flera gånger i riksdagen under förhandlingens gång.
  6. Om beslutet som fattats efter att Europarlamentet och ministerrådet enats är ett EU-direktiv måste regeringen genomföra direktivet i svensk lagstiftning. En EU-förordning blir däremot direkt gällande i alla EU:s medlemsstater. Även när det gäller en EU-förordning kan befintlig svensk lagstiftning behövas anpassas.  

Den svenska lagstiftning som behövs hanteras enligt samma process som den som beskrivs i avsnittet ”När regeringen vill införa en ny lag går det oftast till så här:” ovan.

Uppdaterad

Laddar...