Ny klimatvetenskap 2006-2009

Klimatförändringarna är kanske den mest komplexa fråga som det internationella samfundet står inför. Rapporterna från FN:s klimatpanel IPCC, senast den fjärde utvärderingsrapporten 2007, har haft en väldig betydelse för att underbygga och tydliggöra det hot som den globala uppvärmningen utgör. IPCC kunde beakta forskning fram till 2006. Sedan dess har åtskillig ny forskning lagts fram. Frågan kan därför ställas om nyare forskning ger anledning till ändringar eller nyanseringar av IPCC:s slutsatser.

Detta är bakgrunden till att professorerna Erland Källén och Markku Rummukainen ombads att göra en uppdatering av det naturvetenskapliga underlaget om klimatförändringarna. Resultatet presenteras i rapporten Ny klimatvetenskap 2006-2009. Författarna svarar själva för innehållet.

Slutsatser

I rapporten sammanfattar författarna ny kunskap som modifierat eller nyanserat vår bild av klimatsystemet jämfört med den senaste rapporten från IPCC som publicerades år 2007 (AR4). Bland annat har de kommit fram till följande slutsatser:

• Växthusgashalterna i atmosfären fortsätter att öka. Ökningstakten är högre än tidigare.
• Det senaste årets globala medeltemperatur ligger cirka 0,1 grader Celsius lägre än under de närmast föregående åren. Året 2008 tillhör ändå de tio varmaste åren sedan år 1850 och den senaste 10-årsperioden.
• Data om höjningen av havsytans nivå har studerats vidare för tidsperioderna 1961-2003 och 1993-2003. Resultat tyder på att höjningstakten har varit högre under den senare perioden, men eventuellt åter något lägre under de senaste 5 åren.
• Den kraftiga uppvärmningstrenden i Arktis är sannolikt nära knuten till den globala uppvärmningen. Även på Antarktis västra delar har nu en uppvärmning konstaterats, som också är knuten till den globala temperaturhöjningen.
• Nya studier av landismassors känslighet för uppvärmning och därmed deras avsmältningshastighet pekar på att havsytan kan höjas mer än vad som angavs i AR4, det kan röra sig om en meter.
• En signifikant ändring av nederbördsmängderna har kunnat bestämmas utifrån observerade data. Denna ändring stämmer med vad som förväntas som ett resultat av en växthusgasuppvärmning.
• Den dramatiska havsisminskningen i Arktis 2007-2008 kan vara det första exemplet på en observerad tröskeleffekt, om den blir bestående.
• Det kan bli svårare än vad som hittills bedömts att begränsa den globala uppvärmningen till maximalt 2 grader Celsius. Till exempel stödjer senare forskning farhågorna om att kolsänkor kan bli mindre effektiva.