Inriktning på filmpolitiken från 2006 Ds 2005:8

Den samlade filmpolitiken bör genomföras med följande inriktning. De filmpolitiska insatserna bör syfta till att - upprätthålla, utveckla och stimulera till förnyelse av värdefull svensk filmproduktion och verka för att svensk filmproduktion skall utgöra en dynamisk tillväxtbransch, - förbättra kvinnliga filmskapares villkor, - verka för att svensk film skall spegla hela landet, - medverka till att svensk film når en större publik i alla visningsformer, både i Sverige och internationellt, - stimulera till förnyelse och utveckling av distribution och visning av värdefull film och säkerställa tillgången till ett brett utbud av värdefull film i olika visningsformer i hela landet, - upprätthålla och utveckla biografens roll som kulturell mötesplats i hela landet och medverka till att antalet biobesök ökar, - främja regional och lokal filmkultur, särskilt med tanke på barn och ungdom, - öka intresset för och kunskapen om filmen och den rörliga bilden, - bevara filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse och i ökad utsträckning tillgängliggöra dem för forskning och allmänhet, samt - upprätthålla och utveckla det internationella utbytet och samarbetet på filmområdet. Det föreslås vidare att reglerna om handlingsoffentlighet skall göras tillämpliga på den del av Filminstitutets verksamhet som finansieras helt av statliga medel. Ett nytt filmavtal från 2006 Film är den konstart och kulturella näring som vid sidan av musiken når flest människor i Sverige. I filmproduktionen förenas författare, konstnärer, regissörer, producenter, tekniker och entreprenörer i gemensamma projekt. Kulturpolitiskt är det av stor vikt att svensk film kan produceras och spridas för att Sverige skall kunna behålla en egen identitet på filmområdet. Näringspolitiskt är svensk filmproduktion också av stor betydelse för tillväxten i Sverige, inte minst när det gäller regionala satsningar och regional utveckling. Filmproduktionen fungerar som ett draglok för hela den audiovisuella sektorn. Svensk film är, liksom filmproduktionen i de flesta europeiska länder, beroende av stimulans i form av stöd till produktion, distribution och visning. Utan dessa stöd skulle det inte vara möjligt att producera och sprida film i Sverige och därmed skulle filmen inte heller kunna bidra till den svenska tillväxten. Ett nytt filmavtal utgör en garant för en fortsättning på det fruktbara utbyte mellan staten och branschen som gällt sedan början av 1960-talet. Målet med ett nytt filmavtal bör vara att stödja och stimulera förnyelse och utveckling av värdefull svensk filmproduktion, distribution och visning av film i hela landet, att verka för att svensk filmproduktion skall utgöra en dynamisk tillväxtbransch, att förbättra kvinnliga filmskapares villkor, att svensk film skall spegla hela landet, att svensk film skall nå en större publik i alla visningsformer, både i Sverige och internationellt, samt att antalet biobesök i Sverige skall öka. En utgångspunkt för ett nytt filmavtal är att det skall genomsyras av ett tydligt genusperspektiv, som kommer till uttryck både i riktlinjerna för fördelningen av de olika stöden och i de övergripande målformuleringarna. Filmavtalet bör i huvudsak reglera stöd till svensk filmproduktion samt stöd till distribution och visning av film i hela landet. Inom ramen för produktionsstödet bör följande stöd fördelas. Förhandsstöd till långfilm (inkl. ungdomsfilm), barnfilm, kort- och dokumentärfilm samt utvecklingsstöd med huvudinriktning på manusutveckling och unga filmskapare, publikrelaterat efterhandsstöd och stöd till regionala produktionscentrum. Stöd till kort- och dokumentärfilm skall kunna lämnas oavsett om filmen är avsedd för visning på biograf eller i TV. Den ökande etniska, kulturella och språkliga mångfalden i svensk film under senare år är en positiv utveckling som inom ramen för förhandsstöden och stödet till regionala produktionscentrum bör stimuleras ytterligare, bl.a. när det gäller film på nationella minoritetsspråk. Inom ramen för stöd till distribution och visning av film i hela landet bör lämnas stöd till lansering, stöd till parallelldistribution samt biografstöd. I biografstödet bör liksom i nuvarande avtal ingå stöd till biografägare för öppna visningar av svensk film, stöd till biografägare för publikarbete, stöd till upprustning av biografer samt stöd till sådana anordnare av biografföreställningar som inte är mervärdesskatteskyldiga. För att uppnå ökad precision och effekt i insatserna bör det samtidigt göras vissa omprioriteringar och ske vissa förändringar av villkoren för stöden. Biografstödet bör göras mer flexibelt med hänsyn till att behoven fortlöpande förändras på biografmarknaden. Stöden skall i tillämpliga fall vara teknikneutrala. Avtalet bör vidare reglera ett stöd till svensk kvalitetsfilm på DVD och stöd till åtgärder mot olovlig hantering av film. Kostnader för administrationen av filmavtalets stöd skall rymmas inom filmavtalet. Avtalet skall gälla från den 1 januari 2006 till den 31 december 2010. Filmpolitiska stöd utanför filmavtalet Olika filmpolitiska stöd och åtgärder är också nödvändiga för att filmen till fullo skall kunna utnyttja sina möjligheter att nå en bred publik i hela landet, och för att upprätthålla mångfalden i filmutbudet. Här spelar biograferna i landet en central roll, men även andra visningsformers ökade betydelse för att sprida film bör beaktas. Det är vidare en viktig uppgift för filmpolitiken att se till att de filmer som produceras och visas också bevaras för eftervärlden. I takt med att den rörliga bildens uttryck ökar i betydelse i vår samtid är det nödvändigt att i ökad utsträckning även tillgängliggöra dess historia. För att bibehålla och utveckla denna del av det filmpolitiska området behövs inom ramen för Filminstitutets uppdrag fortsatta insatser till filmarkiv, dokumentation, Cinemateket m.m., till regionala resurscentrum för film och video, till film i skolan, till visningsorganisationer, filmfestivaler, import och lansering av kvalitetsfilm, distribution av kort- och dokumentärfilm samt viss filmdistribution i Filminstitutets egen regi, till informationsverksamhet och utlandsverksamhet. Vidare bör Filminstitutet göra en översyn av vilka eventuella åtgärder som kan behöva vidtas för att främja den digitala biografutvecklingen i landet. För att främja funktionshindrades möjligheter att ta del av film- och videoutbudet behövs fortsatt stöd till syntolkning och textning på svenska. Stöd till dessa ändamål föreslås ligga utanför avtalet. Finansieringen av nämnda stöd och verksamheter inom ramen för Filminstitutets uppdrag bör därmed vara ett helt statligt ansvar. Även kostnader för administrationen av statligt finansierade stöd och verksamheter bör belasta det statliga anslaget.