"Ett fredligt, välmående Kongo centralt för Afrikas framtid"
DR Kongo är landet i Afrikas hjärta där minst tusen människor dör varje dag till följd av sjukdomar, brist på mat och vatten, och det begås svåra fysiska och psykiska övergrepp på framför allt kvinnor. Den 21 februari hölls ett stormöte på UD med svenska organisationer, myndigheter och sakkunniga som kan och vill ge ett bidrag när Sverige utökar sitt stöd till Kongo och kanske särskilt de kongolesiska kvinnorna.
Foto: Hanna Hellquist/UD
Biståndsminister Gunilla Carlsson besökte DR Kongo i januari och drabbades rejält av vad hon såg och människor hon mötte. Det handlade dels om mänskligt lidande, i synnerhet hos kvinnor och barn i de östra delarna av Kongo. Det är ett territorium stort som halva Sverige.
- Sexuella övergrepp sprids som en epidemi och förövarna går fria. Det är skändningar av flickors och kvinnors kroppar. Systematiska försök att utplåna fortsatt liv, ja "utstuderat överdjävligt", sade Gunilla Carlsson.
Biståndsministern hade samlat en stor krets personer med erfarenheter från Kongo. Hennes huvudsakliga besked var att en ny strategi för utvecklingssamarbete i Kongo nu tas fram och att det finns möjlighet att utöka stödet.
Sverige har ett långvarigt engagemang
Det svenska biståndet har redan vuxit kraftigt de senaste åren. Men DR Kongo är också ett land där Sverige har haft ett långvarigt engagemang. Alltsedan separationen från Belgien och även långt tidigare har svenska missionärer, fredsbevarande förband, enskilda organisationer och sjukvårdspersonal arbetat i Kongo. FN är i dag på plats med 17 000 man för att framför allt skydda civilbefolkningen.
Kriget i Kongo 1998-2003 skördade cirka 4 miljoner offer. Situationen i de östra provinserna är fortfarande allvarlig. Men det finns bevis på att situationen i landet sakta förbättras. Hållande av allmänna val i Kongo i juni 2006 och demobilisering av tiotusentals milismän är två exempel.
Vidare var det en stor framgång att en högt uppsatt krigsförbrytare kunde åtalas vid tribunalen i Haag.
Om detta och om sina egna Kongoerfarenheter berättade General Jan-Gunnar Isberg från Försvarsmakten. Isberg framhöll att man lätt kan misströsta när man ser allt det svåra som Kongo fortfarande står inför, men att den positiva utvecklingen sedan 2003 varit "enorm".
- Det som krävs nu är insatser för polis, rättsväsende, utbildning och mänskliga rättigheter, sade Isberg.
Unga dör av enkla sjukdomar och luftvägsinfektioner
Läkare utan gränsers Anneli Eriksson, legitimerad sjuksköterska, beskrev hur många i Kongo inte har någon tillgång till sjukvård alls och att dödsfall på grund av enkla sjukdomar såsom mässlingen och luftvägsinfektioner är vanligt.
DR Kongo är Läkare utan gränsers största insatsland. Resurserna för sjukvård i landet är gravt otillräckliga, även när bistånd från bland annat Europeiska unionen är inräknat. Flera studier visar att även mycket låga avgifter på vård gör det omöjligt för människor i fattiga områden att uppsöka vård.
I Norra Kivu i östra Kongo är hundratusentals människor på flykt. Anneli Eriksson har själv mött kvinnor som är ensamma överlevare från en stor syskonskara, trots att man inte själv deltagit i kriget på något sätt.
Lokalt ägarskap
Gunilla Carlsson fick frågor av bland andra organisationen Diakonia om hur stödet till det civila samhället ska utformas i den nya svenska Kongo-strategin. Biståndsministern svarade att lokalt ägarskap och förmåga att ställa krav som medborgare var viktigt, och att ambitionen är att biståndet ska bidra till att bygga upp samhället underifrån. Gunilla Carlsson sade sig också se ett behov av att Riksdagen engagerade sig för Kongos kvinnor, och utnyttjade sina kanaler för stöd och påverkan.
Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU, begärde ordet och uttryckte sin uppskattning över tydligt fokus på sexuella och reproduktiva rättigheter, samt över att biståndsministern utgår från FN-resolutionen 1325 om kvinnornas roll som viktig resurs samt kvinnornas höga utsatthet i väpnade konflikter.
