Debattartikel från Klimat- och näringslivsdepartementet, Statsrådsberedningen

"Resten av världen borde följa vår väg"

Publicerad 20 november 2024

Debattartikel av statsminister Ulf Kristersson och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, Expressen, 20 november 2024.

För det första att det är bråttom. Vetenskapen slår gång på gång fast att de globala utsläppen måste minska. Klimatfrågan är en av vår tids stora ödesfrågor. De senaste veckornas extremväder i Spanien, där över 200 människor har omkommit, blixtbelyser problemet. Vetenskapen är tydlig med att extrema väderhändelser inte bara kommer förvärras – de kommer också bli vanligare.

För det andra att klimatomställningen också innebär stora möjligheter för de länder som ligger i framkant och lyckas kombinera minskade utsläpp med teknologi, tillväxt och växande välstånd. Det är dags att fler länder gör samma resa som Sverige.  

Med den europeiska klimatlagen har vi bestämt att EU ska uppnå klimatneutralitet senast år 2050 och minska utsläppen med 55 procent till 2030. Med lagstiftningspaketet ”Fit for 55” – som kom på plats under det svenska ordförandeskapet – är EU ett globalt föredöme. Ingen annan kontinent har fattat motsvarande beslut. Och i Sverige har vi ett ännu mer ambitiöst klimatmål: att nå nettonollutsläpp redan 2045.

Sverige har bland de lägsta utsläppen per capita i hela EU. Sedan 1990 har vi minskat våra utsläpp med 38 procent. Samtidigt har den svenska ekonomin nästan fördubblats. Vårt budskap till andra länder är att omställningen är en möjlighet, inte en börda. Fler länder måste följa det svenska exemplet.

Klimatomställningen är nämligen en genuint global fråga. Det spelar ingen roll om utsläppen sker i Sverige, Kina eller Brasilien – klimateffekten är densamma. Därför räcker det inte om bara Sverige eller ens hela Europa gör jobbet, utan resten av världen måste dra åt samma håll.

Där spelar COP29 en avgörande roll. Den mest centrala frågan under mötet blir det nya globala finansieringsmålet. Förra året ökade Sveriges klimatbistånd med 800 miljoner kronor och totalt gav vi 9,4 miljarder. Nu måste andra länder också kliva fram. Regeringen har tre viktiga ingångsvärden:

• Fler länder måste vara med och ta ett större ansvar för att finansiera omställningen. Den kapaciteten är inte statisk, utan måste uppdateras över tid i takt med att fattiga länder blir rikare. Den svenska regeringen kräver därför att rikare utvecklingsländer med höga utsläpp – som Kina och Gulfstaterna – ska börja ta ansvar och bidra i den globala klimatfinansieringen.
• Finansieringsplanen måste vara både ambitiös och realistisk. Sverige är redan en av världens största givare till klimatfinansiering per capita. Många vill nu sätta ambitiösa mål, men inte stå för notan. Det är helt enkelt inte realistiskt. Att prata är en sak, men fler länder måste leverera på retoriken.
• Privat kapital måste mobiliseras i den globala klimatomställningen. Bistånd med skattemedel kommer aldrig räcka för att minska utsläppen tillräckligt. Därför måste biståndet också uppmuntra privat kapital och det är precis vad Sverige nu gör. Regeringen har utökat Sidas garantiram till 26 miljarder kronor, vilket innebär att myndigheten kan utfärda garantier som mobiliserar även privat kapital.

En viktig lärdom från Sverige är att klimatarbetet måste vara långsiktigt och ha bred acceptans hos befolkningen. Regeringen säkerställer nu att Sverige tar sin del av ansvaret i det globala klimatarbetet på ett sätt som inte slår undan benen för svenska hushåll.

Nu måste vi fortsätta se till att företagen har rätt förutsättningar att ställa om. Bara så kan vi kombinera minskade utsläpp med högre tillväxt. Det är avgörande för att resten av världen ska vilja följa den svenska vägen. Så sätter vi på allvar stopp för den globala uppvärmningen.